för några veckor sedan så upptäkte jag att någon/något hade noppat sönder hela soppåsen och tog förgivet att det var en mus. Försökte tvinga martin till att vi skulle skaffa en katt, doften av katt brukar skrämma iväg de små mössen. Men eftersom martin vägrade ge med sig så blev det ingen katt, utan vi gillrade en liten råttfälla under diskbänken. ca tre gånger har vi gillrat den med bröd och den har slagit igen och brödbiten har varit borta.
Vi kom då på att bröd kanske inte var det bästa att sätta på råttfällan, så martin satte dit en morotsbit. Och jaa vad får jag nu se, världens sötaste minsta mus ligger under diskbänken på rygg och bara väntar på att få bli begraven.

Urs känner att jag har lite dåligt samvete, skulle vilja ta bort musen innan hans lilla musfamilj får se den så. Men vågar inte, så han får ligga så till klockan 17 i em då Martin kommer hem.