käftsmäll efter käftsmäll

Är väldigt opepp och depp idag. Vill inget, orkar inget. Fördjävlig känsla men just nu vill jag bara lägga mig ner, somna, vakna upp och allt ska vara fixat men just nu känns det inte som att det kommer bli så. Fixat alltså, bra igen.. det kommer gå fram och tillbaka arga miner och sedan förhoppningsvis snart men troligen inte så är de fixat.. men då kommer väl nästa bakslag. JÄVLA SKIT! att det alltid, verkligen alltid ska vara något.

Att sitta hemma dag efter dag är inte så jag vill leva mitt liv. Jag går sönder, bit för bit varje dag när jag inser att jag verkligen inte har något jobb att gå till. Jag känner mig värdelös och så jäkla dålig. Söker och söker och söker jobb. Känns som att jag sitter här hela dagarna vid platsbanken på olika företags hemsidor. ringer och besöker arbetsplatser. Men nä ingenting. Varför?? Vad gör jag för fel?

Arbetsintervjun igår gick bra, riktigt bra. De var nöjda med mig och tyckte jag var riktigt duktig. Men jag är tvungen att tacka nej. Detta var ett jobb som jag var tvungen att resa mellan 3-5 timmar varje jobb dag. Och det skulle vara dyrt, lite väl dyra pendlings kostnader. Och när de inte kunde erbjuda fast schema vilket innebär fast lön så känner jag inte att det var något allternativ. Det funkar inte. Jag måste veta att jag har råd att åka till jobbet att det lönar sig. Men den säkerheten kunde de inte ge. Men jobbet verkade vara så bra, så kul och trevliga arbetskamrater och chefer.. SKIT

Och idag ringde jag upp och frågade min Akassa när jag får mina pengar. Fick då svaret att jag ska kompletera mina uppgifter. Jag måste alltså ringa min förra chef IGEN så att hon skickar in ett korrekt arbetsgivarintyg. För det förra var väldigt luddigt på flera punkter. ÅÅÅÅH orkar liksom inte bråka, vet bara hur jäkla långtid det tog att få fram de där arbetsgivarintyget förra gången jag var till och med tvungen att åka dit och hämta det. Så nu lär jag inte få några pengar innan jul. Så jag får låta Martin betala allt under julen och det känns så jävla jobbigt. Att han ska behöva betala för att jag ska kunna ta mig hem och hälsa på min familj. Jag måste be honom om pengar varje gång jag vill göra saker. När jag ska ladda på mobilen, köpa busskort, fika med någon kompis. FAN

Livet är inte på min sida längre och jag undrar när det ska bli någon ändring. När jag kan känna mig värdefull igen och när jag kan få känna mig duktig. När jag inte längre kommer att vara en soffpotatis som bara är hemma och oatraktiv- för det är så jag känner mig. Jag vill inte längre. Jag orkar inte. Jag är så jävla arg, och ledsen på samma gång. Och när folk säger "shit vad skönt å vara hemma hela dagarna" ja i detta blogginlägg så ser ni svaret på varför jag tycker att sånt folk är benga. Hur kan någon tycka att det är skönt att leva på någon annan, att inte göra någonting vettigt på dagarna? Hur är det möjligt??
Kommentarer
Millah säger:

Grattis=)

Du har vunnit en tävling i min blogg:

http://millahoman.blogg.se/2010/november/grattis-9.html#comment



Kram

2010-11-16 | 16:56:12
Bloggadress: http://millahoman.blogg.se/
Hanna säger:

Jag vet hur det känns, kände mig precis likadan när jag bodde i Vimmerby utan jobb och pengar! Visst man var hemma o alla gav förslag på vad man kan göra om dagarna, men va hjälper de när man inte har nå pengar att göra saker med??? Det blir en enda jävla ond cirkel och allt är värdelöst!! Men det kommer att fixa sig, det är jag helt övertygad om, det gjorde det för mig och nu har jag ibland för mycket jobb, ha tålamod bara och ge inte upp! Gå till alla förskolor i närheten och erbjud dig som vikarie! Det är ofta folk sjuka där och har du väl fått in en fot sen så är du där! Jag tror på dig! Glöm inte tacka Martin ibland för att han finns för dig :) Puss o kram gumman!

2010-11-16 | 16:57:39
Bloggadress: http://lahija.blogg.se/
Pernilla säger:

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg i min blogg om skillnaden att vara ledig från jobbet och att vara arbetslös... Det är så stor skillnad känslomässigt. Vad tråkigt att du var tvungen att tacka nej till jobbet på Agria, men jag förstår dig i och med det långa avståndet. Hade de ingen tjänst som ombud? Då jobbar du hemma och kan på samma gång ta hand om Leona och "dagishundarna". Jag tror på dig! Efter jul kommer du att få skörda allt du sått under hösten, jag lovar!

2010-11-17 | 10:20:12
Bloggadress: http://www.onetaste.se/blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback