Just när allt känns sådär lagom trist, trögt och krångligt. När man verkligen inte alls tror att man kan komma ur denna eländiga svackan man ibland hamnar i. Så Sakta men säkert börjar man märka att ljuset går upp över dessa mörka vråer. Sakta men säkert börjar de hårda knutarna lätta och bit för bit faller på plats. Det är då livet är som bäst. När man får känna en enorm lycka efter en tids grubbel, små krångligheter och motgång.

Det kommer verkligen en dag när allt bara går som man vill. När lyckan och turen har hamnat i ens händer igen och det känns verkligen som att inget kan stoppa en. Så känner jag mig nu. Sista semesterveckans planer gick åt skogen, Men nu väntar något ännu bättre ♥