Helt maktlös. För första gången i mitt liv lider jag av riktig jävla ångest. Jag har panik. Vet inte var jag ska ta vägen. Vill vara själv, vill absolut inte vara själv.

Vad gör jag. Jag är en svikare en riktig svikare. Jag borde finnas där men det gör jag inte. Jag vill bara skrika, spola tillbaka tiden och göra allt ogjort. Jag vill kunna prata med dig, men du förstår inte. Hur ska vi kunna fortsätta så här. Min tillit till dig är borta, även fastän jag verkligen inte vill att det ska vara så. Jag känner mig så tom. Jag orkar inte. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill att allt ska bli bra. Du ska vara hos mig som du alltid har varit. Alltid funnits här vid min sida, stöttat, tröstat och gjort mig glad,  och nu väljer jag bort dig. Helt.

Stanna kvar hos mig älskade vän, vad du än gör stanna kvar.

Det känns som att det bara är mitt beslut. Och det känns så Fel fastän det kanske är det enda rätta.

Jag vill bara försvinna. Just nu.