frustration..

Längesedan jag kände så här. Hjärtat går trögt och paniken är på ingång. Vill bara börja tokgrina och gömma mig under täcket och hoppas på att allt faktiskt löser sig. som ett litet barn. Jag är så less, så förbannad, ledsen, frustrerad.. allt på en gång. Man borde vara förtjust av tanken på framtiden, man borde längta dit. Se fram emot det, vilja dit. Just nu är jag bara irriterad på allt som har med framtiden att göra. Varför är inte livet lätt för? Varför kan ingen någonstans ge mig en liten spark i rätt riktning. Jag tycker att jag försöker och försöker men tydligen inte tillräckligt. Vad ska krävas av oss vanliga människor, att vi jobbar ihjäl oss på samma ställe hela tiden utan att ha flyttat oss ens en centimeter. Börjar bli jävligt trött på detta systemet nu!
Håll inte på och ring och dumma er nu och fråga en massa om hur jag mår och vad det är. Det orkar jag verkligen inte med. Nu är det så att jag är en människa som ibland har bra dagar, ibland dåliga. Idag är det en dålig dag.. i morgon hoppas vi på en bra :)
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback