Att jobba kväll är det absolut tråkigaste jag vet, det är så mycket "dö" tid och bara tom väntan på att något ska hända. Igår gick det dock ganska bra, timmarna rullade på och tillsist var det dags för hemgång. Kom hem, gjorde mig i ordning och kröp ner under täcket. Vände och vred på mig. Rygg.Mage.Sida. Tankarna började passera mitt huvud, Först en och samma, efter en liten stund en massa tankar som for runt. Jobben. Hundarna. Morgondagen. Helgen. MH. Pengar. Tillsist hör jag hur alla i sovrummet börjar andas tyngre och djupare.. medan jag fortfarande vände och vred på mig. Jag hittade lixom ingen ro i kroppen, kunde inte slappna av. 

 

Vaknade på morgonkvisten av Sambons väckarklocka och känner hur hela kroppen gör förbannat ont. Stel, utsliten. Tänker.. kommer på ett troligt senario till att jag har ont. Just det! Nu börjar det verkligen bli dags att byta jobb! Trött på att känna mig som en 45åring när man knappt är över 20. Trött på att det inte finns bättre hjälpmedel inom äldreomsorgen så man slipper ligga som ett jäkla kolli på sin lediga dag. Besöker toaletten och lägger mig för att sova igen.

 

Då kom dom igen. Tankarna. Runt runt runt. Denna gången om samma sak, olika senarion. Rädslan för mig själv när jag inser hur mycket jag kan hata en männsika. Rädslan för livet när jag inser hur lite jag kan påvärka det. Gång på gång skäller jag på mig själv att jag måste sova, om så bara en liten stund till. Kroppen är tung. Jag orkar inte gå upp men jag orkar heller inte sova. Till sist. FAN! Jag somnade, Nu = stress på min lediga dag. Det känns som om någon slängt in mig i en torktumlare under natten, ont som fasen i kroppen. Bit ihop kärring!

 

Idag kom PMét om MH´t Så jäkla nice! Nära nu :) Idag ska jag åka runt en massa och arbeta på min ToDo-Lista sen ska jag försöka hinna möblera om  någongång idag... gah.. S:T:R:E:S:S

Idag äntligen fick jag prata med min kära systeryster, Jag saknar dig så det gör ont. I hope you know it! Befriande att höra att du har det bra och att du skrattar gör att mitt hjärta smälter! Om du bara viste vad orolig jag är för dig när vi inte hörs av.

 

Ingenting är som förrut. Ingenting kommer någonsin bli det heller. Igår när jag promenerade hundarna började jag fundera på gamla bekantskaper, vänner. Nära vänner som jag umgåtts mycket med under mitt liv. De som jag verkligen gillat, de som påverkat mig bra och som jag haft fantastiskt roligt med. Vart är dom nu? Var tog ni vägen? Vad hände med oss? Shit, jag saknar er varenda en!