Den lilla Svarta fortsätter att överaska både på gott och ont. Hade en kanon bra kursdag i söndags. Freja började med att springa i kopplet vilket inte var ok, men efter ett tag så lugnade hon ner sig och insåg att det var lättare att gå i mattes takt. Gjorde en superfin inkallning! Apporterade jätte fint. Och betedde sig som en nöjd hund hemma hos svärföräldrarna efteråt. Lagom lugn för att vara 8månader! I ridhuset vågade den lilla sig igenom agility tunneln. Skit läskig var den men tillslut gick det och hon sprang igenom den 3gånger till utan problem. Bra, Fin, Fast passivitet och vi tränade på att hålla kontakten när det gick förbi hundar på nära håll! Min lilla höna då! I ridhuset befann det sig en stor urmysig Alaska malamute som var 18månader och huuuur lugn som helst. Tänkte att detta verkade vara en perfekt hund för Freja att hälsa på. Stort åbäke som man inte träffar på så ofta som är lugn och stabil liksom. Självklart gick det bra och hundarna går fram tillvarandra och vips så "flydde" Freja i kopplet och tok skällde och verkligen blev helt tokig. Inte arg.. utan rädd. Riktigt jävla rädd (ursäkta ordet, men ni skulle sett henne) Förstod ganska omgående att jag var tvungen att gå in och bryta henne. Lugnt och sansat sa jag till henne att det räckte och Freja varvade ner och blev tyst. Stod kvar och pratade lite med ägaren till den andra hunden då Freja på nytt försökte gå fram och hälsa, den andra hunden vänder sig emot henne och Freja tvär vänder och får en "attack" igen. Gick lika bra denna gången att lugna henne och vi stod kvar en stund tills hon landat på jorden då jag gick därifrån.

Vad hände? - Antingen signalerade den där hunden ut några signaler som bara en hund kunnat uppfatta, och som Freja inte gillade. Eller så kanske hon är rädd för stora pluffsiga hundar? Nåväl.. jag har iaf bokat en date med Jimmy och John nästa gång jag åker till Skövde så får hon träffa honom i lugn och ro. Men så sjukt konstigt för jag har aldrig sett henne sån. Aldrig!

Idag blev det promenad med Jenni och hennes flickor efter jobbet. Både Leona och Freja fick hänga på. Leona lunkade runt för sig själv (?) Och de andra stollarna rusade runt som galningar. Freja rusade rakt in i en taggtråd och denna gången var det nosen som fick sig en reva.. nosen är hon ju väldigt rädd om och skrek till lite.. så kanske, kanske har hon lärt sig något om taggtrådar nu :)

I morgon blir det träning vid Herrgården med Jenni och hennes flickor. Sen en iväg för att hämta upp Johanna och Turbo för att lämna av Turbo till veterinären. I morgon är det hans tur att åka till himlen. Tack vare serriösa Uppfödare som verkligen kan hund och gör allt för att föda upp fina, starka, friska hundar... eller? Blir så förbaskad. Grabben är 2år, har en kronisk sjukdom i käkmuskulaturen som gör att musklerna i käken förtvinar. Hunden kan leva med det om den äter kortison hela livet.. men så finns det hundar som Turbo, som inte tål kortison och mår rusktigt dåligt av det. Både i mage och nerver. Trotts många samtal till otroligt många veterinärer så får hon samma svar. 2år är han.. det är ju sjukt! Blir bara så ledsen. Och Uppfödaren då vad säger hon.. "jaha.. det var något sånt med hans syster också" morr.. Man måste verkligen kolla uppfödare och kennlar ut i fingerspetsarna.. men trotts det så kan det dölja sig rejält ändå. För detta var en "serriös" rottweiler uppfödare.

over and out.