Ibland så känns det som att all träning faktikt länar sig. Som att det faktiskt leder någonstans. Det bästa är att det inte bara är jag som märker det. Igår satt jag och min fina sambo, för första gången denna veckan och pratade och vi kom självklart in på hundarna. "Jag är så oerhört glad över att du ger hundarna så mycket tid, jag fattar inte hur du orkar, för jag hade aldrig gjort det. Jag hade aldrig haft den dos av tålamod som du har att dela ut på dom. Det märks verkligen att du håller på med dom hela tiden, speciellt med Freja som verkligen visar nu hur mycket hon tycker om dig." Det känns så skönt att någon annan ser det jag tror att jag ser. Att det jag gör leder någonstans. Det är en sån otrolig lycka!

Någonstans är vi påväg.. vart?, det märker vi! ♥