Idag följde jag med min fina vän Johanna och hennes Turbo till veterinären. Det var dags att ta faväl och jag var mer eller mindre där som moraliskt stöd. Jag vill verkligen inte vara i hennes skor. Så himla svårt val men ändå så rätt. Det jobbiga i den situationen var just att det valet var det enda som kunde tas. Enda utvägen.

Endast 2år gammal och han var tvungen att gå igenom den sista dörren. Jag skyller helt och håller på oserriösa uppfödare som hellre vill tjäna pengar än att vårda rasen. Att avla fram friska, snygga, fungerande hundar är inte självklart för alla. Men som vanligt är det väldigt svårt att veta vilka som är serriösa och inte. Oftaste så låter det väldigt bra och på papprena ser det väldigt bra ut också.. det är som ett lotteri. Man vet inte riktigt vad det är för en uppfödare förens man genomgått köpet och det händer något.

Att man ska behöva ta det här beslutet när man själv inte är mer än ett barn och hunden knappt växt i kostymen är helt sjukt. Att man ska behöva gå igenom detta. Alla kommer vi dit, men förhoppningsvis med gammla skruttiga hundar. Jag hoppas verkligen uppfödarna som orsakar så här mycket smärta hos både hundar och människor skärper till sig och tänker på lite mer än deras plånbok. Det skulle underlätta väldigt mycket.



Hoppas du har det bra där du är nu Turbo. Jag önskar Johanna all lycka i framtiden! ♥