Ibland kan jag fångas av en bubbla full med ångest. Dagen jag aldrig vill uppleva kommer att komma. Dagen då vi skiljs åt. Det är sjukt tråkigt att hundarna inte lever lika länge som vi. Att jag hade kunnat försvinna innan någon av mina fina så jag slipper gå igenom ett långt sorgearbete.

 

Leona börjar bli gammal.. hon är faktiskt 8år och även om det egentligen inte är någon direkt ålder så märker jag att hon inte alls är samma hund som förr. Kroppen säger ifrån och hon blir bara stelare och stelare. Ska verkligen sätta fart med masserandet så hon blir mjukare i kroppen igen. Men med en hund som lägger sig på rygg för att bli kliad på magen så fort jag börjar knåda på henne så är det lite bökigt..