Alla har vi vårat lilla problem, något vi kämpar med att hitta en lösning på. Ibland struntar man i lösningen och undviker problemet eller helt enkelt struntar i det. Jag är ingen sån person. Vi har ett ganska stort problem.. katter! Innan jag skaffade Freja ville jag alltid ha en liten kisse men med Freja och hennes hat gentemot djuret så har även jag börjat ogilla katter. Kattskit överallt, kattassar på bilen, att dom bara kan få för sig att dyka upp precis var som helst. Freja reagerar iaf på så sätt att alla cylindrar dras igång på mindre än en sekund när en katt är i sikte. Hon låter som en mördarmaskin och ser ut som en hyjena med raggen uppe. När hon växlat över till hyjena så kan jag nog nästan säga att inget går igenom henne. Ingenting kan få henne att släppa den förbannade katten och fortsätta gå en trevlig promenad. Så hur har jag gjort när vi mött en katt?Kortat ner kopplet och dragit med mig min hyjena, släpande och frustande. Hon lugnar dock ner sig efter 5min om ingen katt är i sikte. Dom gånger jag sett katten innan planerar jag mötet mycket noga. Antingen leker vi förbi katten, eller så (om vinden ligger bort från oss och katten är något gömd) så har vi bara gått lugnt förbi. Men det är alltså dom där överraskningsmötena som är svåra att klara ut. Idag hade jag packat träningsvästen full med spårpinnar och karameller. Vi skulle träna markeringar. Ner till gräsplanen vid lekplatsen och jag ser en katt som rusar rakt över planen och iväg.. tvekar en sekund på om jag ska träna där men beslutar att lite doft störning kan vara bra. Mitt i träningen med apporterna kommer kattskrället tillbaka, lunkandes med ståpäls och hela köret, Freja påbörjar sin ritual och precis innan förvandlingen till hyjena påbörjas får jag fram ett kraftfullt mullrande NEJ! Freja sänker sakta men säkert raggen men blicken är som fastklistrad på katten. Katten i sin tur väljer att snällt sätta sig 20meter från oss och lugnt och metodiskt börja tvätta sig. Spårpinnarna hamnade fort som sjutton i västen igen och lydnaden tog vid. Fotposition och linför. påbörjades och Schäfern skötte sig ypperligt. Vi avslutade med att flertal gånger gå förbi katten.. Efter detta passet kan jag lova att jag har en dyr schäfer i andra änden av kopplet. Lycklig hundägare är det som gör detta inlägget!
Kommentarer
Hanna säger:
Åh vad bra att hon klarade det och att Du gick ner på planen trots att katten varit där! Duktiga båda två!! <3
