Igår var det dags för cert provet. Det som vi tränat inför i 6månader nu. Allt har rullat på riktigt bra på träningarna förutom just på genreps-dagen. "det ska gå dåligt på genrepet"- säger alla och någonstans i slutet på förra veckan tappade jag bort min nervositet och jag kände mig oroligt lugn igår. Det får bära eller brista. Och tyvärr så gjorde det just det sistnämnda.

 

Jag lämnade över Freja till bas personalen som gick iväg med henne och placerade henne i bas. Där väntade hennes filt, tält, vattenskål och allt annat som är tecken på att "du kommer vara här en längre stund". Konstigt nog så var hon tyst.. ganska länge tills det var någon som hämtade eller lämnade en hund i basen men hon lugnade ner sig ganska fort och låg och vilade däremellan.

När det sedan efter 7timmar var dags för oss att patrullera, lämnade dom ut Freja. Jag rastade av henne och busade lite för att gå igång värmen i kroppen och hennes skalle för att jobba. Sen helt plötsligt precis när jag ska gå på så ska det brytas för fika paus... (morrmorrmorr) ett litet irritations moment.. nåväl. Jag gick iväg med Freja och hon la sig ner och vilade vid mig. Sen var det dags. Jag satte upp henne som vanligt vid starten och startade henne som vanligt och jag kan säga att jag kände direkt att hon inte var i fas.

Den här lilla damen brukar starta i 200blås med alla cylindrar påslagna och gräva sig igenom den första kilometern.. (jag överdriver faktiskt inte) Men hon startade på 160flås och jobbade på riktigt bra. Hon markerade tydligt på två vindmarkeringar och sen dom sista 300metrarna slår hon av. Hon går på tomgång.. kopplet är slakt och hon kollar bak för att se om alla (domarna) hänger med. Jag försökte peppa henne.. hetsa henne lite på att det finns någon där ute. Men hon startade inte.   När vi når slutet av stigen så belönar jag henne med den bästaste kampen men får inte direkt något gensvar. Hon greppar men släpper, jag busar lite och hon tar den och går och lägger sig för att snutta (?)

 

Domarna frågade mig hur jag tyckte att det gick.. och jag svarade ärligt att det här inte var min hund. Dom förklarade att hon inte har det som krävdes, att hon inte höll. Hon är riktigt bra arbetsmaterial men jag måste jobba mer på uthålligheten.

 

När jag kommer tillbaka till uppsamlingsplatsen där mina fina kurskamrater sitter är det många som märker att något är fel.. Freja kommer inte gående med mig.. vi går tillsammans.

 

Jag vet inte vad som påverkade henne igår. Hon började löpa på kvällen (nästan 1månad tidigare än beräknat) Hade en grad högre i temp. Sen kanske hon var påverkad av situationen hemma.. Hundarna började slåss när dom var själva hemma häromdagen och båda hundarna blev ganska tilltryckta, men Freja klarade sig ganska lindrigt.. med bara ett sår i munnen som tydligen gått rakt igenom "kinden" vilket jag upptäckte igår.. jätte oansvarigt jag vet, men det är riktigt svårt att hitta alla sår när man inte har en aning, när det inte vätskar sig eller blöder direkt. Hundarna här hemma har iaf hållits ifrån varandra hela veckan eftersom den andra fick ganska omfattande skador. Så vi har inte varit den "familjen" vi tidigare varit. Hundarna har inte kunnat vara med på samma vis. Eller så är det just det att basen på 7timmar blev för mycket för den lilla damen. Vi har aldrig tränat på det viset som det gick till igår, inte ens på genrepet. Eller så kan det vara en mix av allt.

 

Jag är så klart riktigt jävla ledsen. Jag ville så gärna. Jag vill alltid så himla gärna när jag ställer mig på tävlingsplan eller på prov men vi når inte fram. Jag håller inte. Jag blir ett nervvrak. Och jag mår riktigt jävla dåligt när det inte går bra. Kanske vore det bäst att lägga tävlandet på hyllan och ägna sig enbart åt träning.. men jag vill så gärna visa vad hon kan.. jag vill tävla upp henne och jag vill vara ett team med henne.

 

Jag försöker boosta mig själv med allt som vi lärt oss på detta halvåret med patrullutbildningen. Så mycket närmare vi kommit varandra och vi har växt som individer både jag och Freja. Vi har träffat underbara människor och deras hundar som verkligen trott på oss och som stöttat oss. Det är inte försent, det kommer några certprov till nu i vinter/vår, nästa är i november. Men jag måste låta detta svalna lite innan jag helt bestämmer mig för om jag ska certa henne eller inte. Om jag orkar gå igenom ett misslyckande till. Om jag vill utsätta henne för det. Det är inte hennes fel och tro mig när jag säger att jag inte blir sur på henne. Men jag blir så less på mig själv.