När jag skaffade Freja så blev många i mitt träningsumgänge snopna. Några av dom som jag länge tränat med, suttit och fikat med, träffat privat och endel av dom jag arbetat med visade upp en helt annan sida än den jag kunnat föreställa mig. Ord som "du kommer aldrig klara det här" "Du är för snäll för henne" Hon är för mycket hund för dig" och andra uppmuntrande kommentarer dök upp för jämnan. Tillsist gick det inte en enda träning utan att jag fick höra att jag tagit mig vatten över huvudet.

 

Vad kan få människor att säga så till varandra, ens vänner? Folk som man umgås med flertalet gånger i veckan, folk som man anförtror sig åt. Varför inte ge sin vän uppmuntran och hejja på istället för att säga att loppet är kört innan startskottet ens börjat. Nåväl.. Jag har nu lämnat dom människorna. Dom är inte värda att ödsla tid på.

 

Jag kan dock säga att jag blev lite (läs mycket) tagen på sängen när min lilla svarta kom in i mitt liv. Jag trodde att livet skulle bli en dans på rosor. Enkelt och kul med bara massa skratt och framgång. Tji fick jag. Jag hade inte kunnat drömma om hur mycket en hund kräver. Hon vill så mycket att jag ibland blir matt av att bara titta på henne. Hon fyller mina dagar med glädje, det gör hon absolut men därtill kommer en rejäl dos svett, några blåmärken, ett gäng gråhårstrån och självklart några raseri utbrott.

 

Jag har många gånger lagt mig ner och känna att nä nu fan hade alla rätt alltså. Det här går inte längre. Den här lilla filuren kräver så enormt mycket. Det är så mycket som ska läras in när den är valp och har man missat något.. ja då är det tydligen kört. Självsäker är den lilla också. Hon vet vad hon vill och hon gör det hon vill. För hur jag än vänder och vrider på det hon gör så tjänar hon på det. Bli en resurs för din hund- ja men tjena! Har du träffat min jycke? Hon kan allt själv redan. Hon gör det som faller in för stunden.

 

Nu efter ca 3år kan jag säga att jag lagt om mitt liv en aning. Jag har fått struktur på vardagen och fått upptäcka en helt ny värld med henne. Jag har träffat människor som uppmuntrar och hissar sina vänner. Som tror på varandra vilket gör det så mycket roligare att träna hund. Vi har växt ihop och blivit ett team. Jag är ingen resurs för henne och hon är ingen resurs för mig. Vi är ett team. Vi förhandlar, kompromissar och kommer överens. Vi ger och vi tar. Och det är nog det som har gjort att livet känns så jävla mycket lättare med henne nu. Vi har fått struktur på vår träning och vardag. Vilket ger stora resultat. Vi har backat i en del träning och börjat om från grunden.  

 

Jag kan nu ärligt säga att jag börjar förstå varför vissa har slängt ur sig elaka kommentarer.. dom har varit rädda för just det här som är på väg att hända. Det som jag nu ser är möjligt. Och ja.. ni kommer få glänsa mina vänner, i skuggan av min fina svarta. För nu kommer vi och sopar er från banan och jävlar i helvete om ni inte kostar på er ett grattis den dagen vi ses på tävling.