Det var ett tag sen jag bloggade nu. Det har till och med gått så lång tid att jag inte kommer ihåg vad jag gjort sen sist. Det har iaf hänt massor. Större delan av min vardag går till att jobba. Långa kämpiga pass med lång körsträcka. Men det är kul, vi går in på sista veckan nu, och nu kämpar vi ut i det sista! 2gånger har det blivit fel i våran planering så vi blivit hemma med betalt i stället för att jobba, vilket inte heller är så fel. Bara tacka och ta emot. Hundarna har hamnat lite på efterkälke nu det senaste eftersom jobbet stått i fokus. Men jobbar jag inte har jag ingen som helst möjlighet att ha kvar dom, ekonomiskt sett. Så det är bara att försöka väga upp tiden så gott det går. Samtidigt som man har ett hem att sköta, julpynta, en sambo att mysa med.. jaa tiden rinner lätt iväg.

Jag har varit iväg på en Clinic med Hanna. Det var Eva Bodfäldt som höll i den. Väldigt bra föreläsning som inriktade sig på ledarskap, följsamhet, kontakt och lek. Intressant och riktigt bra. Jag och hundarna håller även på att nöta på med träningen här hemma. Det börjar sakta, väldigt sakta men säkert gå frammåt. Ska bli intressant att se hur resultatet blir och om hundpsykologen blir nöjd.

Jag tog en snabb sväng ner till Skövde för att hälsa på mamma och lillasyster, böt julklappar och gav födelsedags presenter. Mycket trevlig visit. Hem till mamma har lilla Donna flyttat, en blandras tik på 13månader. Det gick jätte bra med alla hundar även fastän Freja hade lite svårt att koppla av. Bilder på det kommer.

Nu ska jag ta en powernap och sen hinna pynta klart innan det blir dags för jobb igen.

Fått frågor om vad det är för nytt jobb jag börjat på och tänkte att jag skriver svaret här :)Eftersom det varit väldigt dåligt med jobbtimmar de senaste månaderna (trotts mina 3jobb) så hörde eventpersonal.se av sig väldigt lägligt. Jag har varit medlem där en längre tid men det har inte kommit något jobb som passat mig tidigare förens nu, eftersom jag haft jobb, och en valp i huset. Men nu äntligen kunde jag tacka ja.

Ett jobb som varar i 3veckor som heter pepparkaksakuten. Japp så enkelt var det. Jag och en tjej till, Sofia åker runt till butiker lite runt omkring här, bygger upp våran milda monter, bakar ca 300pepparkakor som vi bjuder på samtidigt som vi informerar om Mildas nya app på telefonen samt deras nya kokbok som finns att beställa på deras hemsida Milda.se helt gratis! Vi delar även ut en hel del rabattkuponger på Milda margarin. låter kanske inte så roligt för endel öron men jag tycker det är super kul. Jag som älskar att baka och prata med människor :) Så nu är det 2veckor kvar onsdag-lördag. Sen är det slut för den här omgången så får vi se om det blir något mer event i framtiden.. som det ser ut nu skulle jag gärna göra om det :)

Igår bar det iväg till Staden för lite biomys med fina Elisa. Självklart såg vi, den alla andra ser nu, Efterlängtade, underbara Breaking dawn. Storslaget. Underbart. Fantastiskt. Finns inga ord som kan förklara denna serien men jag tror knappast det behövs. Den är ju helt enkelt en twilight saga, en saga med så mycket av allt att man blir helt till sig. En saga som gör att man glömmer bort att äta sina popcorn. Som får varje tjej att fälla en tår. Som får killarna att vilja bli. Som får tjejerna att vilja vara.

Jag älskar verkligen de här filmerna. Det tog lång tid innan jag såg den första filmen, men när jag gjorde det så har en åtrå så stor börjat växa inom mig och jag längtar redan ihjäl mig till nästa film. ♥

Att ta vara och bry sig om sina vänner är inte alltid självklart för människor. Att inse för sig själv och våga erkänna för andra att man har fel och brister finns inte ens med på måltavlan. Att måla upp en falsk bild av sig själv för andra är  något som ofta blir vardagsmat för endel, ibland går det tillochmed så långt att man själv går på sina lögner. Varför ska det vara så hemskt att erkänna för andra att man har fel och brister. Att man är annorlunda men ändå precis likadan som alla andra.

Jag blir så trött på att stirra in i din fasad. Jag blir så trött när du ljuger om att ditt liv är så perfekt och att det inte alls finns några tecken på fel och brister, fastän jag varit i ditt hem och råkat få ett kikhål inanför fasaden. Och jag ser.. att du, precis som jag, inte alls är felfri. Att det finns några fläckar där inne. Några som är jätte lätta att få bort men du gömmer dom, så att ingen ska få veta. Vad är du rädd för? Jag kan inte låta bli att känna att du som byggt upp en så ordentlig fasad, ser ner på sånna som mig som är öppen med mina problem. Hur ont det än gör för mig att erkänna så trycker din blick ner mig ännu mer, dina kommentarer gör att jag verkligen inte förstår varför jag umgås med dig. Din svaghet lyser igenom när du ger dig på mig. Det är du som är svag, inte jag.

Jag vet att du innerst inne är en fin tjej, du är rolig att vara med och ibland, men verkligen jätte sällan, vågar du erkänna att något är på tok i ditt liv. Och då gillar jag dig ännu mer, att du vågar öppna dig ens det där lilla visar att du en dag, kanske kommer förstå dig på mig. Det jag går igenom just nu. Det som händer i mitt liv, utan att du skrattar mig rakt i ansiktet och tycker som alla andra, att jag begått ett stort misstag.

Blev inget jobbande idag. Halvvägs på väg för att hämta upp Sofia fick jag informationen att det var inställt i Åkersberga butiken, så blev hemma idag med betalt! Kanoners.
Hem för att promenera 2 odjur. Det är så Elisa beskrev dom efter hennes promenad med dom igår. De ville inte alls lyssna på henne.. stackarn. Hon har dock byggt upp en plan som hon ska testa i morgon då det är dags igen. Kanon fint väder så passade på att gå runt gruvorna.. Hundarna var tokiga. Leona lyssnade inte alls vad jag än gjorde. Släppte dom på cykelvägen så de rusade som två stuckna grisar. Kallade in när det blev möte med andra hundar - gick kanon fint. Släppte igen och samma fart höll dom då. Kallar in igen eftersom vi får möte med en hund till - Jätte fint. Får frågan om det är två valpar jag har... nä men tack ändå. Numera förstår jag att det inte är en komplimang att folk tror att Leona är en valp.. Valp = Ouppfostrad, energi rik, flängig hund. Så.. nej tack!

fortsätter promenaden i koppel. Hittar en spännande stig mitt i skogen där jag viker av. Släpper Freja som sköter sig gallant. Släpper Leona som får för sig att bada. Sticker ner i plurret. Har jag sagt att det är -2 grader idag? Nåväl. Rådjuren skuttar som förbryllat i hela skogen.. var är Leona... nere och badar, helt ovetandes om rådjurens existens. Kopplar Freja och börjar gå hemmåt. Var är Leona? -Nere och badar. Fortsätter hemmåt genom skogen. Freja går och stirrar på alla rådjuren som skuttar runt. Sen skrämmer Leona livet ur oss då hon smyger bakom oss, svansen låg, öronen bakåt strukna.. jaa hon hade varit dum. Kopplar henne. Och promenerar hem. 2 timmar tog rundan. Fint väder och 2 trötta hundar. Tack och lov.

ja just de.. Tålamod var det ja!

Tillbringat större delen av dagen (läs hela dagen) i våran kära huvudstad. Utbildning på nya jobbet och det ska bli grymt skoj att börja jobba. Hämtade även hem jobb bilen som kommer att användas de närmaste 3 veckorna. Sjukt stor är den, man känner sig som en tjockis när man åker omkring med den. Prejar av de andra från vägen. Men efter ett tag så vande man sig.. Bra bil och kul att testa på att köra en så stor.

I morgon väntar en ledig dag, och jag ska ta mig till Anna för hundpromenad och lunch. Trevligt :)

 

Nu är allt tillbaka i sin vanliga ordning.. Ensam.

Igår var svärfamiljen här och blev bjudna på en väldigt lyckad bakelse jag bakat. Det var en rulltårta med vaniljkräm i, drottningsylt ovanpå och en klick grädde. Kanon god!

Öppnade min present och fick en smärre chock. Idag beger vi oss till Gävle för att kolla på IDOL! Hur galet roligt kommer inte det att bli?! Martins familj och jag! Så jäkla taggad.

Det är svårt att ibland se vad det är som händer. I alla situationer finns det alltid två sätt att se det hela på. Vilken är egentligen rätt. Jag ska lära mina hundar att leva efter mig säger dom. Det låter inte så svårt. Jag har lärt mina hundar att sitta innan de får mat, lika när de ska in och ut genom dörren, på och av med halsband. Men här om morgonen när jag skulle ut med mina fina slog det mig, är det dom som styr mig nu, eller är det jag?!

I sin vanliga ordning tog jag på mig ytterkläder och tog kopplen, Leona satte sig snällt och blev kopplad, medans Freja pulade med lite annat innan hon satte sig, och då hörde jag mig själv säga, Är du färdig för att gå ut nu? Jag sa det inte högt men frågan kom till mig. Och där är ett väldigt jobbigt läge. Är det hon som styr mig eller är det jag som styr henne. Eftersom kopplet inte åker på förens hon sitter så kan man tycka att det är jag. Men eftersom hon inte satte sig direkt utan pulade runt lite innan så undrar man ju om det är så att jag stog och väntade på att hon skulle bli redo för att gå ut. Möjligt. Två olika synsätt.

Så ser hela vardagen ut. Och jag vet att jag inte är den enda som blir styrd av mina hundar. Jag tänkte inte alls på att det var så men nu verkar det så självklart. De springer fram till dörren när det kommer någon. De springer fram till förådet där maten förvaras när jag tar i skålarna. De piper när de vill ut. De hittar på "dumheter" när de har tråkigt. Luktar där dom vill under promenaderna osv.. jag kan fortsätta ett tag till men jag tror ni förstår.

Nu har jag målat upp värsta skräcksenariot men det är inte riktigt så illa. Inte med Leona iaf som har en väldigt god lydnad där jag kunnat rädda mig. Men ändå har hon koll, ändå får jag säga till henne med hennes 6år på nacken. Det är inte rätt. De ska veta att det är jag som styr, att jag tar hand om allt här hemma och att det är jag som bestämmer när de ska ha mat, tränas, promeneras osv. Det är jag som är ledaren!
För första gången så har jag insett mitt fel i allt som hänt. Jag har insett att det är jag som måste stå på mig och ta över mitt hem igen. Det enda som krävs är jäkligt mycket TID och en överdrivet stor portion TÅLAMOD. Hela dagarna så nöter vi.

De ser mig inte som den ledaren jag borde vara. Dags att bli dominant!

Nu är det färdig lekt här hemma!

host host, snörvel snörvel.

Igår var det min dag. Bara Bara min. Hela 22år fyllde jag och inte känns det ett dugg annorlunda. Blev ompysslad från olika håll och kanter, började med att Elisa kom hem till mig på morgonen trotts att hon är rädd för att bli sjuk så trottsade hon det, och frukost hade hon med sig. Det roliga är att hon inte hade en aning om att jag fyllde igår. Så när jag frågade henne om jag såg något anorlunda ut så såg hon ut som ett frågetecken. haha.. Skämdes lite lätt när hon insåg att jag fyllde år men vi båda höll med om att hon planerat sin frukost bjudning väldigt bra!
Frammåt eftermiddagen kom min kära Sambo hem med en stor bukett röda rosor :) åååh Älskar verkligen att få blommor!!

Blev ompysslad hela kvällen av mina kära men presenten får glatt vänta tills på Fredag, vad som händer då har jag ingen aning om. För första gången har han nog verkligen planerat något helt i smyg, utan att försäga sig. Är väldigt nyfiken på vad det kan vara.

Idag står städning, tvättning, och bakning på planeringen. Till kvällen kommer Martins familj för att fira både mig och honom eftersom han har namnsdag idag :D Sen väntar 4dagar med jobb 1ledig och 4dagar med jobb igen. mjauu..
Har hunnit med en promenad med Jenni idag också. Hon har fått hem sin lilla Draken, så otroligt gullig, kan inte alls tänka mig att Freja någonsin varit så liten.. ojojoj. Blev en massa hundsnack och jag är så glad att jag har så många fina vänner som stöttar mig just nu. TACK!

Efter en natt med kallsvettning, hosta och tokigt hög feber, blev det en sväng till hundpsykologen i 4timmar. Lärde mig verkligen hur mycket som helst och jag kommer inte ens försöka få ner det på papper för det är så svårt att förklara. Något som är säkert är att det väntar många långa intensiva dagar,veckor.. jaa mycket att träna på.

Alla tränar vi på olika vis och jag är en människa som tycker att en hund ska vara en hund oavsett storlek eller ras. Man kan prata om hundträning hur mycket man vill men det är alltid någon som känner sig utpekad och alltid någon som ska börja hacka i vem som gör rätt och fel. Men något som vi alla en dag måste inse är att inom hundvärlden finns det inget rätt och fel, hundar är individer och den dagen de alla skulle fungera att hantera på samma vis och tränas lika, den dagen har människan verkligen avlat sönder dessa stackare. De finns dom som är veka, de som är hårda. De som kör över och de som blir styrda. Just därför kan inte samma träningsteknik anväöndas på alla. Nog om det.

Nu ska jag slänga mig i soffan och sova hela kvällen så jag är pigg och glad i morgon när jag ska jobba. Tjooho.

Blev en sväng till brukshundklubben idag. Grillning, träning, och en massa hundbus. Leona skötte sig jätte bra, Hon leker väldigt bra med hundpojkarna i gänget. Några hon kan ta lite i sammtidigt som hon får en del tillbaka. Körde igenom en Rallylydnadsbana, första vändan gick inte bra alls, hon skulle lukta och hålla på. Andra vändan spelade jag på ganska bra, fjantade och busade med henne, då tyckte hon att det var mycket roligare. Tänk.. när det gäller träning märker man att hon blivit äldre. Hon har inte alls samma motivation eller ork.
Freja fick springa lite i hagen när alla åkt hem, tränade inkallning - gick kanon bra. Hon är så kontakttagande denna lilla. Tränade sitt stanna kvar, och fotgående. Sen blev det en massa bus i skogen.

Nu ska jag lägga mig och vila lite i soffan så jag piggnar på mig lite. mår inte alls 100 idag, huvudvärk och värk lite varstans. Nog är förkylningen här allt.

I morgon är det dags att ta lilla familjen till hundpsykologen. Ska bli så himla spännande!! Hoppas verkligen att det går bra. Martin har tagit ledigt några timmar så han också kan vara med och lära sig hur vi ska hantera dom efter detta så det inte händer igen. ♥

Är det något jag inte tål så är det falska människor. De som snackar skit om en person så fort den är 5m bort och sedan när den åter är tillbaka så smörar de som bara den. Vill att alla ska vara vänner med alla men snackar skit om alla. Behandlar sina vänner som skit. Lovar, lovar men inget som hålls. Säger att de ska göra en massa men inget blir av. Jag gillar inte folk som snackar en massa utan att få något gjort. Jag gillar inte folk som snackar om varandra, för det visar bara att de är svaga. Jag gillar inte folk som inte håller vad de lovar. Och jag gillar inte folk som säger att dom ska och sen låtsas om att det aldrig kommit på tal.

Denna helgen är det många som sagt att dom ska, men ingen höll det dom sa. Blir så less, varför inte säga att planerna ändras för. Varför inte vara ärlig mot er själva och mig?

Förkylningen har brytit ut, jag skulle bara vilja vara hemma och kurera mig. Men riktigt så ser inte planerna ut för dagen. Jag ska fixa iordning här hemma. Åka iväg till Bk, där står fika, spårning, promenad, träning och lek på schemat. Kommer bli super. Dock mår jag som jag se ut, så lär inte bli något långvarit besök. Men vi får se. Idag kommer Martin hem. Och Anders är med, längesen man träffade honom nu :)

Begav mig ut i skogen idag för att trötta ut mina svarta. La först ett spår till Freja på ca 20-30m raksträcka med ett föremål samt slutföremål, plus att blodpudding låg och lurade under föremålen så hon skulle bli lite intresserad. Lade ett spår till Leona också på ca 150m 1vinkel 1föremål samt slutföremål +blodpudding. Gick tillbaka till bilen för att promenera hundarna så spåret fick ligga till sig lite. Tar ut Lena först och låter henne springa av dig lite. Helt plötsligt tvär vänder hon, rakt upp i skogen. Jag viste precis vad hon var påväg till och ropade på henne några gånger men har damen bestämt sig så har hon. Tog ut Freja och gick med henne en stund och funderade ut en reserv plan. Leona kommer tillbaka och får sitta i bilen medan jag och Freja letar oss upp till spåren. Mycket riktigt hade Leona plundrat spåren på blodpudding, dags att ta till reservplanen. Skickade Freja på spåret, hon var lite vilsen först men sen var hon på gång och vid första föremålet stack matte fort ner en godbit och sedan fortsatte hon till slutet. Kanon fint!

Släppte Freja så hon fick springa lite medans jag letade rätt på Leonas spår och föremål som låg fint kvar på marken (endast blodpudding borta) Hittade ingenting, vilsen som man är. Men den lilla Svarta sprang fram till föremål efter föremål och jag kunde inte låta bli att le. Hur i all sin dar klarade hon det, hur fattade hon?! vi har spårat en enda gång tidigare, och det var första veckan hon var hos mig.

Promenerade tillbaka ner mot bilen och Freja har börjat bli lite tuff och vågar gå en bit längre ifrån nu, så det blev några kurragömma lekar. När vi kommer ner till fältet innan bilen så hittar hon något spännande på backen och fokuserar helt på det så jag kryper ihop och gömmer mig. Sen helt plötsligt ser jag en stor jävla fågel (överdrivet stor ormvråk?!) som cirkulerar på himlen. Närmare och närmare och jag ser att den håller koll på något nere på marken. Kollar under den och ser.. FREJA. Ropar in henne fort som attan och sätter mig hukad över henne. Efter en liten stund ökar fågeln avståndet och flyger därifrån. Alltså.. det var så jäkla läskigt. Vad hade jag gjort om den attakerat henne. Shit!! Skit rädd var jag. Blev lite uppletande i skogen för Leona sen. Och Freja fick träna fotgående och lämna bollen i handen på mig. Hon är så himla duktig den lilla!!!!

Bra men väldigt läskig skogsdag!!

Att tro att endel människors liv bara flyter på utan minsta bekymmer är ett stort misstag jag lätt fastnar i. Att jag tror att de aldrig går igenom något jobbigt som de måste kämpa sig igenom. Hur väl jag än vet att det inte är så så kan jag inte hjälpa att skämmas och må skit när mitt eget liv håller på att fallera. Det känns som att alla tittar, pratar.. Är jag den enda som känner så? -nä jag tror inte det. Att hoppas på att livet en dag ska bli Perfekt är ingen idé, för det finns inget som är perfekt. Ingen går igenom ett liv utan att ha några upp och nergångar. Det är nog dom som får oss att leva. Att växa. Hur svårt det än kan vara.

Jag har haft några riktigt pissiga dagar. Än är det inte över och jag vet inte om det någonsin kommer gå över men jag kan lugnt säga att år 2011 har varit det värsta året hittills samtidigt som det är ett bland det bästa. Det har inte gått så bra mellan Leona och Freja. Leona har vaktat maten något så grymt mycket att hon gjort illa Freja 5ggr. Det tar emot att berätta men känner att jag borde göra det ändå. Jag hade bokat avlivningstid till Leona, eftersom ingen jag känner haft någon som helst idé om hur detta skulle lösas, alla sa att det var hopplöst, att det skulle utvecklas så att hon vaktar något mer osv. Men dagen kom då min fina skulle få lämna oss och jag klarade det inte. Efter att ha samtalat med mina fina vänner så kom jag fram till att jag troligen skulle ångra mig något så enormt om jag inte hade försökt allt för att få detta bra, det är min skyldighet till Leona. Att ge henne en chans till att hitta vad problemet är och lösa det. Hon har funnits i mitt liv i över 6år och vi har gått igenom så himla mycket ihop. Hon har alltid funnits här för mig och stöttat, gjort mig glad, gjort mig irriterad för att sedan bli glad igen. Efter 6år är det inte lätt att ta farväl utan att egentligen veta vad som blivit fel med henne.
Jag tog mig iaf till veterinären på en hälsokontroll för att se så hon inte var sjuk. Inga problem, hon är frisk som en nötkärna. Jag började ringa runt till kunniga hundtränare som alla hade samma svar, någon av dom måste bort. Jag mailade en hundpsykolog som tog kontakt med mig senare igår kväll och sa att det absolut inte var något fel på Leona. Att detta var ett simpelt beteende för en hund som vill vakta och ta hand om allt i familj och hem. Vi pratade länge och väl och jag känner en enorm lycka över att ha fått kontakt med denna mannen. På måndag åker vi dit, hela lilla familjen för att tränas på hur Leona ska se oss som sina "ledare" så hon inte behöver ta sig an att fostra valpen och allt annat i hemmet. Hon ska lära sig att det är vi som tar hand om allt och hon kan bara njuta av livet. Jag hoppas verkligen att detta går bra. Att det blir bra tillslut. Jag kommer lära mig så himla mycket och det ska bli så himla roligt. Fortsättning följer...

Där har ni mig.. Jag är en levande människa vars liv går upp och ner. Jag gråter, skriker, blir arg, glad, skrattar, jag är en riktigt människa precis som alla övriga människor så är inte mitt liv perfekt. Och man borde inte skämmas över att berätta om det. Det är inget fel, man ska inte vara rädd över vad andra ska tycka och tänka om en. Man ska stå på sig för egentligen har dom ingen aning om hur mitt liv ser ut på insidan, de ser bara allt utanpå. Jag lyssnar på mitt hjärat för det får mig att må bra, men ibland är det svårt att veta vad ens hjärta säger när man blir för blockerad i vad alla andra säger. Allt låter så förnuftit, och det är möjligt att det enklaste för oss är säkraste för Freja hade varit att ta bort Leona, men att välja det enkla i det här läget är verkligen inte lätt. Och absolut inte snällt. Har jag valt livet med hund så får jag banne mig kämpa tills jag ringt alla jag kan komma på och kollat igenom varenda centimeter av henne. Annars kommer jag aldrig få ro. Det är kämpigt med hund emellanåt men om ni bara viste hur mycket lycka och kärlek jag får att mina fina så förstår ni varför jag gör som jag gör.

Ingen är värd att offras.

Mitt liv ser ut som mitt hem. Allt är huller om buller, en massa skit överallt. Men jag börjar med att ordna upp mitt liv så tar jag hand om hemmet sen.

Alla kommer tycka att jag gör fel, men nu känns allt så rätt. Det känns som de val jag valde är helt rätt för mig och min lilla familj. Jag ska kämpa och göra så det blir rättvist. Jag kan inte välja bort dig från mitt liv, du har funnits med aldeles för länge och jag ska göra allt i min makt för att det ska bli bra igen. Det är jag skylldig dig, det är du värd.

Käranån vilken soppa. Ett stort TACK till mina fina vänner som ställer upp för mig, och till min familj, Nu behöver jag er, och ni finns där, det känns så bra! TACK.

Helt maktlös. För första gången i mitt liv lider jag av riktig jävla ångest. Jag har panik. Vet inte var jag ska ta vägen. Vill vara själv, vill absolut inte vara själv.

Vad gör jag. Jag är en svikare en riktig svikare. Jag borde finnas där men det gör jag inte. Jag vill bara skrika, spola tillbaka tiden och göra allt ogjort. Jag vill kunna prata med dig, men du förstår inte. Hur ska vi kunna fortsätta så här. Min tillit till dig är borta, även fastän jag verkligen inte vill att det ska vara så. Jag känner mig så tom. Jag orkar inte. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill att allt ska bli bra. Du ska vara hos mig som du alltid har varit. Alltid funnits här vid min sida, stöttat, tröstat och gjort mig glad,  och nu väljer jag bort dig. Helt.

Stanna kvar hos mig älskade vän, vad du än gör stanna kvar.

Det känns som att det bara är mitt beslut. Och det känns så Fel fastän det kanske är det enda rätta.

Jag vill bara försvinna. Just nu.