Jag känner mig helt maktlös. Orkeslös och kraftlös. Leona blir inte bättre och hur jag än gör känner jag mig så himla elak mot henne. Bromsar vatten och mat tillgång, ökar motion och huvudarbete. Ingen skillnad. Inte ens medicinen hon fick från veterinären "om hon skulle vara sjuk" hjälper.. det har snarare blivit värre..Att jobba 9timmar på jobbet och restid dit tröttar ut, men att Sen komma hem till en pipande hund.. det gör att bägaren rinner över. Jag blir frustrerad, irriterad och ibland arg på henne.. det kan inte hjälpas. Jag rår inte för det. Vad ska jag göra för att hon ska vara nöjd??! Lika snabbt blir jag irriterad på mig själv som reagerar så när hon är sjuk. Vad är jag för matte som blir arg på henne.. Jag önskar det hjälpte att bryta ihop och grina tills bägaren återgår i normal balans igen och att allt sen vore bra. Men jag är stor nu, och vet att det inte fungerar så längre!
Igår gick flyttlasset till vårt lilla hus på landet. Det börjar mer och mer kännas som ett hem, vårt hem! Tjejerna gjorde sig snabbt hemmastadda, att ha skogen precis intill knuten är verkligen något som passar dom. Jag är förälskad <3
Vaknade med en rejäl skallebank idag så låg kvar och drog mig till 8!! Har hunnit vara ute på en 4km med tjejerna i skogen och intagit lunch. Då hinner jag nog packa lite innan det är dags att åka till jobbet, :-)Älskar att promenera i skogen. Finns så trevliga stigar där och inte en människa inom syn eller hörhåll. 
Hittade olika underlag att passera i skogen! Spännande säger jag, lätt som en plätt säger tjejerna!
Eftersom vi låg och gottade oss allihop i soffan igår kväll blev det en långtur i duggregnet idag. Leriga stigar i skogen och väldigt kylig blåst. Hundarna blev nöjda och bjöd på smutsigt golv vid hemkomst.. det värsta med hösten borde väl vara all skit som hundarna drar in!
Leona besökte veterinären i måndag och fick genomgå alla olika former av tester för att hitta vad som kunde vara fel. Hon verkar dock enligt testerna vara frisk som en nötkärna.. självklart är vi glada för det men undrar ändå vad som hänt med vår lilla tjej.. :-/
Så där ja.. verkar som att mitt blogginlägg om hundpromenader missförstods av de som håller hundpromenaderna här vilket jag självklart ber om ursäkt för att jag inte förklarade mig tydligare.. När jag är irriterad får man ta mina inlägg med en nypa salt.. det vet mina vana läsare men tydligen inte de nya..
- För det första så handlar inte detta inlägget bara om promenaderna här i byn, jag har promenerat lite överallt och upplevt att människor släpper fram sina hundar till vilken som helst osv.. Det handlar inte om ställe utan om vissa människor. Det handlar om respekt, att fråga först.
- Sen var jag ganska irriterad när jag skrev, irriterad över att en människa just lät sin hund köra upp nosen i både min och min hunds röv igen igen igen..
- Sen var jag chockad över att den där schäfern betedde sig som den gjorde, att den var så rädd när den till synes var väldigt ung.. jag skrev även att jag skulle vilja veta vem ägaren var.. just eftersom jag är så insatt i schäfer världen och vill veta om det är en linje som blivit såhär, samt gärna hjälpa henne om hon vill ha tips, och om jag kan.. Men eftersom det ligger i mitt intresse kanske det inte är så konstigt att jag vill veta vem det är och att jag med det lilla jag vet om hund, ägare osv osv tycker att det finns bättre sätt att föra sin hund på.. men som sagt. Jag VET inte, just därför skulle jag finna intresse av att veta vem det var.
Såhär är det dock. Jag tycker personligen att hundpromenaderna är riktigt bra. Trevligt att så många människor träffas och tar en promenad ihop, pratar om allt mellan himmel och jord, skrattar skvallrar.. ja.. allt. Det jag med mitt tidigare inlägg ville få fram är att jag personligen inte tycker att man ska gå med en tydligt rädd hund mitt i en skock av andra hundar som tydligt skrämmer den. Man kan välja som några av dem att gå längre bak eller att gå längre fram.. det är min åsikt. Självklart anser jag inte att man behöver fullskalig lydnad på sin hund men att vara i en vis sinnesstämning handlar inte om lydnad!! självklart ska hundarna få kissa och dra hur mycket dom vill i koppel. Men det handlar fortfarande om att föra sin hund och ta ansvar för hundens handlingar, om en hund flertalet gånger skulle göra utfall mot min så skulle jag bli vansinnig... det handlar inte om att hunden inte är lydig.
Sen att det tydligen är störigt att jag nu sist stod och väntade in vid stallet, jag har tidigare stått på gräsplan, på asfalten vid bilarna men de där med stallet var då inte ok?! Och använder grimma på min hund är tydligen inte ok. Grimman används i träningssyfte just för att jag vet att min hund lätt stressar upp i början av promenaden och när hon varvat ned då åker den av.. man behöver inte ha lydiga hundar men man får tydligen inte använda hjälpmedel.. att folk går med vgw är ingen fara men halti är tydligen helt tabu..
Som sagt.. det handlar inte bara om promenaderna här (just det blogginlägget handlade mest om den hunden) det handlar i största allmänhet om hundpromenader, att ta ansvar för sina hundar och visa respekt för andra hundar och människor
Tänkte börja dagen med ett pass i bassängen, packade väskan och försökte peppa mig själv.. självklart var det stängt.. aja bara hoppas att motivationen finns nästa vecka så jag kan ta ett pass då i stället. Ändrade planer alltså, skogen med Leona och medan spåret låg till fick hon en timmes lös promenad för att springa av sig några kilon. Spåret gick som vanligt riktigt bra.. sjukt taggad och nu vågade jag mig på att bromsa henne rejält och vänta ut dom gånger hon höjde huvudet från marken. Tidigare har hon blivit väldigt störd av det och trott att jag ska visa henne vägen. Duktiga tjejen <3 
Freja fick en promenad och ett spår hon också. Alla föremål hittade. Hon tar alla riktigt fint, förutom om det ligger pinnar i spåret. Dom skiter hon i.. tänk. tänk. tänk.uppdatering om Leona: Hon kissade inne i morse :-( Förstår verkligen ingenting. Fortfarande ingen feber. Stressen tror jag beror på att hon är kissenödig flera gånger.. Får vänta till efter helgen och se vad veterinären säger.. Hon både dricker och kissar mycket. Ingen feber så troligen inte livmodern, det lutar mer av diabetes. Men i våras när hon kissade inne hos pappa så hittade inte veterinären någonting :-/
Jag hänger inte med. Den ena dagen är hon som vanligt. Hänger med på allt, glad trevlig godistokig. Precis som det ska vara.. goes bananas när folk hälsar på henne.. men detta löpet är fan inte kul. Jag kan helt seriöst börja grina när som helst. Hon byter ner minsta lilla gram av tålamod jag har. Jag försöker förstå att allt inte står rätt till, acceptera att detta är ännu en fas vi ska arbeta oss igenom men shit vad det tar på krafterna. Efter en timme inomhus börjar hon pipa och vill ut.. Skriker när jag börjar röra i fodersäcken och piper när maten tagit slut. Biter helt ärligt nästan av mig fingrarna när man ger en godbit. Lagar vi mat står hon tätt intill och tappar man något då är hon där på mindre än en mille sekund.
Jag försöker att förstå att detta bara är en period. Ändå har jag börjat kolla febern varannan dag, konsumtion av vätska och storlek på juvrar.. känns verkligen som att något är fel. Eftersom det aldrig har varit såhär..
Jag har försökt skriva ett långt jäkla inlägg flera gånger men på något vis lyckats klicka bort det 2gånger nu.. skit samma.. I Torsdags träffade jag en skummis som började prata om att han så gärna ville ha barn. Han förklarade att männens spermier håller sig unga och fräscha länge medan kvinnorna borde skynda sig på för äggen åldrar sig lika fort som kvinnan. Och jag var då tvungen att skynda mig nu för när man når 40år är det försent.. Jag intygade att jag hade en bra bit kvar till 40 och att jag skaffar barn när jag vill...
Idag fick jag ett sms "Är du gravid nu också?! Du har lovat att berätta"
Lugna ner er gott folk. Ni måste lära er att alla inte har samma planer för sitt liv. Att bara för att man är vänner vill man inte gå i varandras fotspår. Bara för att hon har köpt ett par såna skor måste jag springa och köpa ett par såna också, bara för att hon skaffat barn så måste jag också göra det. Jag menar inte att det ena eller andra valet är rätt eller fel för det finns inga såna. Det finns inget rätt eller fel i att välja när man vill ha barn. Det handlar om rätt tidpunkt i ens eget liv. Det ska passa de som ska få barn, inte alla andra.
Tydligen är det då så att har man haft samma partner länge, har bil, hund och köpt hus så väntar alla på det gyllene barnet. Som ett brev på posten ska det dimpa ner. Gärna innan man flyttat in också. Jag kan inte hjälpa att känna mig lite frustrerad att folk diskuterar när, om och ATT jag ska ha barn... Kan jag inte få lov att bestämma det själv?
För det första vill jag påpeka att jag bara är 24år. Jag har haft samma sambo i 8år, hund -check Bil -check. Och vi har precis köpt vårat första hus. Vi har inte ens flyttat in. Bara för att det är så, så betyder det inte att man MÅSTE skaffa barn på momangen, det kanske i själva verket är så att vi inte alls vill ha barn.. Skulle det vara konstigt?? Vi vill ha barn men inte än och jag tänker inte lägga ut på facebook om när vi är redo att skaffa barn eller när jag precis fått veta att jag blivit med barn. Jag är inte en sån typ. Men det är fortfarande inte fel att vara sån.
Jag vill hinna med en del i livet. Hinna se flera olika länder, jobba, kanske plugga. Ha ett fast jobb tillräckligt stort hus och sen någon gång kan jag skaffa barn. Sen är det inte skrivet i runor att si och så ska det bli. Det kan ju hända att det bara blir och då lär ni inte heller få veta det innan jag vet.
Så.. kan alla snälla sluta prata om mina ruttna ägg och mina gravidplaner så jag kan fortsätta utforska världen...
Idag är min största uppgift att hitta ett tränings gäng inte allt för långt bort som inte bangar på dåligt väder, tidiga mornar, sena kvällar eller att hundarna löper. Sjukt trött på alla bortförklaringar som finns. Trasiga bilar, trötta hundar eller annat trams. Nu är det dags att leta upp det seriösa hund gänget. Som vill komma någonstans med sina hundar som hänger med, ställer upp, som man kan bolla idéer med och växa till sig lite med.Jag vill så gärna träna hund hela dagarna när jag är ledig, resten av dagarna när jag jobbat och gärna lite till. Men det börjar bli riktigt tråkigt att göra det själv. Det är svårt att bolla idéer, ge kritik, tips, råd, uppmuntran till sig själv. Var håller alla seriösa människor hus?!
Födelse-fars-namnsdags firande och lite hus firande blev det idag i huset. Hur mysigt som helst när svärfamiljen kom och hälsade på. Underbar dag. Underbara liv. Längtar tills vi flyttat in helt. När vi bott in oss och allt kommit till rätta igen. När man slipper bo bland lådor och i pappershögar. 
Förmiddagen var hektisk för matten i det här hemmet. Tog med Leona på en rejäl promenad. Där hon fick vara åskådare när jag la ut Frejas spår, träffade på lite olika djur och sen springa lös i det fria. 
Lämnade hem en trött Leona och tog ut Schäferbusen. Iväg på cykeln till spåret. 5 av 7 föremål hittade. Sen en rejäl cykeltur hem igen! Nöjda hundar och väldigt trött matte!
Det som är väldigt intressant med hunderiet är att det finns många olika sidor på saker och ting. En sak kan vara riktigt bra att lära sin hund från ena sidan, medan det från den andra sidan är riktigt idiotiskt att lära hunden samma sak.En sån sak är att lära hunden att vara bunden. Alltså att lära hunden att det är ok att vara bunden vid en stolpe i väntan på matte. Det har alltid varit en självklarhet för mig att hundar ska kunna en sån grej. Tills jag en gång fick ajabaja fingret, med motiveringen. Varför ska hunden vara bunden? Det framkallar bara en massa inre stress hos hunden. Fruktansvärt onödigt. Tänk om någon tar hunden.Jag lyssnade fint och dum som jag var struntade jag helt i den träningen. Idag kom jag på att det återigen är en självklarhet i MITT liv att hunden ska kunna vara bunden utan att känna sig lämnad och osäker. För att jag tar med min hund överallt. Kan få för mig att binda hunden och lägga ett spår på promenaden. Binda upp hunden och gömma saker i skogen. Det finns många tillfällen det är riktigt bra att kunna binda upp hunden. Många kanske känner nu att det räcker att lära hunden plats så stannar den där tills vi kommer tillbaka, vist är det så men tänk på dom människorna som går förbi och kanske tycker att hunden är lite otäck!Och nu i efterhand känner jag mig dum.. aja det är ju bara att träna in. Men att man är så fånig och lyssnar till allt vad människor säger. Dom som sa detta tex tar bilen precis överallt. Och då har dom hunden i bilen. Men man måste passa sig för fula fiskar där ute och inte glömma bort att vi alla har hund för olika saker. Jag vill ha en hund som kan hänga med överallt och trivas med det. Samtidigt som hunden självklart ska kunna vara ensam. Nu ska jag gå upp till skogen, lägga ett spår, gå hem sen ska jag ta cykeln dit, gå spåret och cykla hem!Vad har ni träffat för fula fiskar där ute?!
Man börjar med utseendet, kikar på höfter armbågar, jobbar vidare mot mentaliteten, veterinärdata, bilder och googlar sönder en stackars hund för att få ut mesta möjliga info, när det gått så långt att man hittar den "rätta" Så kommer man till det avgörande, om ägaren vill para sin hund... gah.. det är svårt att få alla pusselbitar att passa oftast tar det stopp redan vid höfter.
Det handlar ju inte bara om hur hunden är på papper. Jag vill att allt ska stämma in i minsta detalj. Är han trevlig, uppfostrad och mysig.. Det betyder också en del i sista skedet. Man kan inte bara para med vilken hund som helst utan att veta vad det är för en hund. Eller om i själva verket hunden är knas i bollen och vallar bilar, jagar barn eller skäller/ljudar så man får tinitus. Nä en sån pojke vill vi inte ha.
Om Freja själv skulle få välja så tror jag hon hade valt en framåt grabb som gärna tar för sig. En påhittig och har energi så han orkar hänga med i hennes tempo. En grabb med lite go i och som inte är skraj för små grejer, vågar ta för sig och synas.. men inte höras.. jag tror att hon skulle vilja ha en jaktdriven herre som hänger med henne djupt in i skogarna efter ett djur som helst är större och snabbare än dom men med rätta tekniken kan dom fälla det på mindre än 5kilometer. Någon som gillar att skita ner sig men som inte gillar att plaska runt i vattenpölar. En cool och stabil grabb som inte behöver spela tuff. Men han behöver en stor dos humor.
Jag och Freja har inte helt samma åsikter om vad som är den lämpligaste fadersgestalten till första kullen.
Svårt att välja vem som ska bli fadern till sin hunds valpar.. det är inte så bara.. Det är långt ifrån bara. Det är bara en liten bit av hela projektet..
Tog en promenad med min schäfer i andra änden av kopplet och Pernilla i andra änden av luren, bra promenad!Alla har vi vårat lilla problem, något vi kämpar med att hitta en lösning på. Ibland struntar man i lösningen och undviker problemet eller helt enkelt struntar i det. Jag är ingen sån person. Vi har ett ganska stort problem.. katter! Innan jag skaffade Freja ville jag alltid ha en liten kisse men med Freja och hennes hat gentemot djuret så har även jag börjat ogilla katter. Kattskit överallt, kattassar på bilen, att dom bara kan få för sig att dyka upp precis var som helst. Freja reagerar iaf på så sätt att alla cylindrar dras igång på mindre än en sekund när en katt är i sikte. Hon låter som en mördarmaskin och ser ut som en hyjena med raggen uppe. När hon växlat över till hyjena så kan jag nog nästan säga att inget går igenom henne. Ingenting kan få henne att släppa den förbannade katten och fortsätta gå en trevlig promenad. Så hur har jag gjort när vi mött en katt?Kortat ner kopplet och dragit med mig min hyjena, släpande och frustande. Hon lugnar dock ner sig efter 5min om ingen katt är i sikte. Dom gånger jag sett katten innan planerar jag mötet mycket noga. Antingen leker vi förbi katten, eller så (om vinden ligger bort från oss och katten är något gömd) så har vi bara gått lugnt förbi. Men det är alltså dom där överraskningsmötena som är svåra att klara ut. Idag hade jag packat träningsvästen full med spårpinnar och karameller. Vi skulle träna markeringar. Ner till gräsplanen vid lekplatsen och jag ser en katt som rusar rakt över planen och iväg.. tvekar en sekund på om jag ska träna där men beslutar att lite doft störning kan vara bra. Mitt i träningen med apporterna kommer kattskrället tillbaka, lunkandes med ståpäls och hela köret, Freja påbörjar sin ritual och precis innan förvandlingen till hyjena påbörjas får jag fram ett kraftfullt mullrande NEJ! Freja sänker sakta men säkert raggen men blicken är som fastklistrad på katten. Katten i sin tur väljer att snällt sätta sig 20meter från oss och lugnt och metodiskt börja tvätta sig. Spårpinnarna hamnade fort som sjutton i västen igen och lydnaden tog vid. Fotposition och linför. påbörjades och Schäfern skötte sig ypperligt. Vi avslutade med att flertal gånger gå förbi katten.. Efter detta passet kan jag lova att jag har en dyr schäfer i andra änden av kopplet. Lycklig hundägare är det som gör detta inlägget! 
Idag Grattar vi Frejas fina bror Kosmos som klarat L-testet med sin Husse. Vi är riktigt stolta över er.. bra jobbat :)
Nu är det bara att tuta och köra Kosmos!
Upp tidigt som attan för att vara Lördag, iväg i bilen mot en dag fullproppad med hund, utan mina hundar. 
Detta är vad jag gjort idag! Figgat på ett bph där flertalet hundar var flat men även labbe, akita och pyrineisk mastiff ( hur nu det stavas) Riktigt rolig dag! Lärt mig massor och är helt slut i skallen. Nu bär det av till Linda och Mange för middag och vin.. vad kan vara en bättre avslutning på dagen än det ;-)
