Två tikar i samma hus.

Något som alla "vet" är att tik och tik inte går ihop. Det har jag fått höra ända sen jag växte upp. Förr eller senare så smäller det och jag kan konstatera att det smäller här ibland. Vid löp tider känner man att det är spänd stämning i hela huset. Fast ofta så går det bra just för att vi är medvetna om situationen. Mat har varit den stora faran här hemma och att låta dom äta nära varandra obevakat är som att göra upp en eld på golvet i vardagsrummet... det går liksom inte så bra.
Dom har bara rykt ihop en gång när det inte handlade om mat, då gick det som tur var bra för jag hade sambon hemma så vi tog var sin hund och när dom varvat ner släppte vi ihop dom igen och dom beter sig som om inget hänt.
 
Här om dagen var jag dock oaktsam. Matsäcken stod kvar på trappan efter handlingen och jag skulle "bara" ta in hundarna från bilen. Leona ställer sig på trappan och nyper Freja direkt när hon kommer förbi. Jävlar vilket liv det blev. Dom låter som två motorer som går på högvarv. Ingen av dom vill ge sig och jag är själv hemma. Värsta mardrömmen. Lyckas på något jävla vänster få dom att sluta och stänger in dom i varsitt rum. Och återigen när pulsen landat och jag inte är arg längre så kan jag ta ihop dom som inget har hänt. Att dom är så kortsynta.. tur är väl det!
 
Inga direkta skador blir det, mer än en rispa här och där. Men så som dom låter kan man tro att det är över för länge sen.
 
Så visst går det att ha två tikar ihop.. men man får jobba lite på det ;) Jag älskar mina tjejer och att dom ibland råkar i luven på varandra, det köper jag. Man kan inte alltid komma överens med den man bor med. Och framförallt inte sina syskon. Men dom ska bo ihop så det är bara att dom gillar läget.

Självförtroende

Hade jag kunnat ge mig själv en örfil så hade jag gjort det.. hårt. Blir så less på att självförtroendet sviktar just när jag behöver det som mest. Skinn på näsan och visa alla att jag visst kan.

Det är inte alltid det räcker med viljan till att göra något. Man måste ha lite jävlar inamma i sig också, jag hade överdrivet mycket sånt när jag var mindre men så fort jag sätts inför prövningar nu så smälls jag omkull av mig själv. Att det inte kommer gå.

Den känslan fick jag på förra tävlingen, att jag borde skita i det här för det kommer aldrig att gå. Vi har det ju trevligt och kul ihop när vi åker iväg men känslan att inte nå poängen som krävs är fruktansvärd. Jag måste jobba så himla mycket med mig själv och sätta mig själv i första rummet.
Om en vecka är det dags igen för att entra planen. Vi ska gå dit för att ha kul och för att vi kan..!

semestervecka nummer 2.

Veckan tillbringade jag och Freja i Marma med patrullgänget. Fullt upp precis hela dagarna och värmen gjorde att man var helt slut i kropp och knopp när kvällen kom. Freja sov i hundstallet där hon skötte sig väldigt bra. En natt var vi ute i fält och fick sova i tält där människorna sov i gemensamt tält och hundarna fick egna små knäppetält. Freja rev sitt tält gång på gång men till sist gav hon upp och sov lugnt och fint hela natten.

Vi har många bitar att jobba på om vi ska klara av det här. Freja måste lära sig vara lugn i stressade situationer och även lära sig att gå längst bak i ett led. Svåra saker för en liten schäfer flicka ;)

Underbar grupp har vi hamnat i! Alla är så måna om varandra :)
Jätte härlig vecka med mycket skratt och inblick i de grönas lov :)