helgen har varit helt underbar, hade verkligen inget inplanerat, vi har bara vart Lediga. Bärta kom till oss i Fredags då jag och svärmor brummade runt i stan en sväng. När martin kom hem bar det iväg för att hyra film och handla lite. mys pys framför filmerna sen en runda med dogsen. Lördagen bjöd på en pimpel runda, jätte mysigt, hundarna fick stanna hemma och vi tog med oss fika korgen i stället. Härlig dag att vara ute och fiska på. Hem och käka, sen in till stan en sväng för promenad med hundarna. Kvällen bjöd på vin, spel och en massa skratt. Har inte skrattat så mycket på VÄLDIGT länge kan jag säga. Urs.. fick nästan ont i magen :D Lång sovmorgon på söndagen och iväg med hundarna på långis och fika med varmoboy i snön.  mys. Laga soppa ihop och sen baka lite sockerkaka.

Vi har nog inte tillbringat så här mycket tid till varandra på jätte länge. Verkligen, inte heladagar en helhelg. Verkligen att rekomendera när man vart ihop x antal år, man blir verkligen nykär. Ville inte att helgen skulle ta slut. Förstår verkligen varför jag älskar honom så mycket som jag gör ♥

Men igår kväll började tankarna komma tillbaka, dags igen för en otroligt tråkig vecka, inga jobbtimmar. Det är städat och fint hemma.. Vad fasen ska jag göra? blir verkligen helt galen av sånt här. Några körningar hit och dit men sen är jag hemma. Kommer det någonsin bli bättre?! man pratar hela tiden om det men hur ska man göra för att det ska bli som man vill ha det. Ibland bara försvinner orken och jag vill bara lägga mig ner och vänta, men inget händer. Känns som att jag har kämpat så länge för att ändra på det här att jag inte längre vet hur jag vill ha det. Skulle jag verkligen bli nöjd om jag ändrade på min tillvaro. Om jag flyttade, böt jobb?
Martin säger helatiden att det blir bättre, att vi ska hitta någonstans att bo, känns skönt att ha någon som stöttar men fan jag börjar bli så trött på att höra de orden. Känns helt meningslöst nu, känns som att det ska vara såhär och kommer att vara såhär hela tiden, alltid. Och det orkar jag inte, tanken på det gör att min pulls ökar och jag får panik, svettas vill bara här ifrån, Hoppas bara att någon ska komma och rädda mig. Det jobbiga är att jag måste rädda mig själv, jag måste kämpa, men när man har gjort det månad efter månad så känns det ganksa hopplöst sen. Bajs.
Nu ska jag ut med Leona och gå.. gå gå gå. ♥