One Day At A Time
Igår gick tankarna tillbaka till dig. Har fortfarande inte förstått att vi aldrig mer kommer att träffas, att du är borta. Det är svårt att förstå att ditt liv här är över. Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden och tala om hur mycket du betydde för mig, hur gärna jag ville ha dig i mitt liv. Hur gärna jag ville träffa dig igen. Nu är det försent. Jag ångrar så att jag inte visade mer. Att jag inte talade om för dig vilken fantastisk människa du var, hur jag trivdes i ditt sällskap. Du är en vän jag sent kommer glömma. Du kommer alltid finnas kvar i mina tankar, alla minnena. Jag saknar dig, och när jag tänker på vad som hänt så blir jag påmind om hur fort livet kan vara över. Bara en sekund kan avgöra var vi fortsätter vårat liv. Jag har alltid trott att allt som händer i livet har en mening. Men jag har svårt att förstå meningen i det här. Varför man ska förlora sina nära och kära. Döden är en stor svår gåta som vi aldrig kommer förstå oss på förens tiden är inne, förens det är våran tur. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar dig, hur svårt det är att förstå att det verkligen är på riktigt. Varför du valde att göra som du gjorde. Vad det var som fick bägaren att rinna över. Jag kan helt enkelt inte förstå. Du skulle varit här nu, upplevt den vackra våren, varit ute och promenerat, plockat blommor. Du skulle varit här nu, och det gör så fruktansvärt ont att du inte är här, med oss. Du skulle varit här..
Kommentarer
Anna säger:
♥
Trackback
