Har haft långledigt ifrån jobbet denna veckan. Jobbat endast tisdag onsdag, Det har varit jätte skönt. Behövligt. Men just nu känner jag mig så fruktansvärt rastlös. I torsdags tog jag Leona och bilen med till Rådmansö och Hanna. Hon har precis flyttat in i ett hel mysigt hus. Och min längtan efter hus bara skriker inom mig, jag vill också!!! Det var i alla fall jätte fint, och mysigt. Så Hanna på något vis. Det blev kanon god middag och några flaskor vin ;)  I Fredags åkte jag hem till svärpäronen på promenad och middag. Den kvällen var Leona helt slut. Hon gick och la sig tillochmed innan oss, det händer inte så ofta.

Igår mötte jag upp Anna och Hanna i Knivsta. Vi åkte gemensamt till tåg stationen och lämnade blommor, tankar, ljus. Det var så fruktansvärt jobbig. Det låg så mycket blommor, ljus, kort.. så vackert. Helt plötsligt så insåg man att det var på riktigt. En så fin människa. Älskad av så många.
Jag uppskattar verkligen att vi åkte dit tillsammans. Vi alla kände henne. Väl. Jag har inte gråtit så här mycket som jag gjort dessa dagar på evigheter. Senare under kvällen så tog det bara stopp, huvudet var tomt. Det kom ingenting, jag tänkte ingenting. Kände mig så fruktansvärt känslokall på något vis. Men mina tårar tog slut. Det gick inte mer. Orkade inte. Tänker på dig varje dag. och försöker förstå, men det kommer jag aldrig göra. ♥