Alla är vi människor.

Att tro att endel människors liv bara flyter på utan minsta bekymmer är ett stort misstag jag lätt fastnar i. Att jag tror att de aldrig går igenom något jobbigt som de måste kämpa sig igenom. Hur väl jag än vet att det inte är så så kan jag inte hjälpa att skämmas och må skit när mitt eget liv håller på att fallera. Det känns som att alla tittar, pratar.. Är jag den enda som känner så? -nä jag tror inte det. Att hoppas på att livet en dag ska bli Perfekt är ingen idé, för det finns inget som är perfekt. Ingen går igenom ett liv utan att ha några upp och nergångar. Det är nog dom som får oss att leva. Att växa. Hur svårt det än kan vara.

Jag har haft några riktigt pissiga dagar. Än är det inte över och jag vet inte om det någonsin kommer gå över men jag kan lugnt säga att år 2011 har varit det värsta året hittills samtidigt som det är ett bland det bästa. Det har inte gått så bra mellan Leona och Freja. Leona har vaktat maten något så grymt mycket att hon gjort illa Freja 5ggr. Det tar emot att berätta men känner att jag borde göra det ändå. Jag hade bokat avlivningstid till Leona, eftersom ingen jag känner haft någon som helst idé om hur detta skulle lösas, alla sa att det var hopplöst, att det skulle utvecklas så att hon vaktar något mer osv. Men dagen kom då min fina skulle få lämna oss och jag klarade det inte. Efter att ha samtalat med mina fina vänner så kom jag fram till att jag troligen skulle ångra mig något så enormt om jag inte hade försökt allt för att få detta bra, det är min skyldighet till Leona. Att ge henne en chans till att hitta vad problemet är och lösa det. Hon har funnits i mitt liv i över 6år och vi har gått igenom så himla mycket ihop. Hon har alltid funnits här för mig och stöttat, gjort mig glad, gjort mig irriterad för att sedan bli glad igen. Efter 6år är det inte lätt att ta farväl utan att egentligen veta vad som blivit fel med henne.
Jag tog mig iaf till veterinären på en hälsokontroll för att se så hon inte var sjuk. Inga problem, hon är frisk som en nötkärna. Jag började ringa runt till kunniga hundtränare som alla hade samma svar, någon av dom måste bort. Jag mailade en hundpsykolog som tog kontakt med mig senare igår kväll och sa att det absolut inte var något fel på Leona. Att detta var ett simpelt beteende för en hund som vill vakta och ta hand om allt i familj och hem. Vi pratade länge och väl och jag känner en enorm lycka över att ha fått kontakt med denna mannen. På måndag åker vi dit, hela lilla familjen för att tränas på hur Leona ska se oss som sina "ledare" så hon inte behöver ta sig an att fostra valpen och allt annat i hemmet. Hon ska lära sig att det är vi som tar hand om allt och hon kan bara njuta av livet. Jag hoppas verkligen att detta går bra. Att det blir bra tillslut. Jag kommer lära mig så himla mycket och det ska bli så himla roligt. Fortsättning följer...

Där har ni mig.. Jag är en levande människa vars liv går upp och ner. Jag gråter, skriker, blir arg, glad, skrattar, jag är en riktigt människa precis som alla övriga människor så är inte mitt liv perfekt. Och man borde inte skämmas över att berätta om det. Det är inget fel, man ska inte vara rädd över vad andra ska tycka och tänka om en. Man ska stå på sig för egentligen har dom ingen aning om hur mitt liv ser ut på insidan, de ser bara allt utanpå. Jag lyssnar på mitt hjärat för det får mig att må bra, men ibland är det svårt att veta vad ens hjärta säger när man blir för blockerad i vad alla andra säger. Allt låter så förnuftit, och det är möjligt att det enklaste för oss är säkraste för Freja hade varit att ta bort Leona, men att välja det enkla i det här läget är verkligen inte lätt. Och absolut inte snällt. Har jag valt livet med hund så får jag banne mig kämpa tills jag ringt alla jag kan komma på och kollat igenom varenda centimeter av henne. Annars kommer jag aldrig få ro. Det är kämpigt med hund emellanåt men om ni bara viste hur mycket lycka och kärlek jag får att mina fina så förstår ni varför jag gör som jag gör.

Ingen är värd att offras.
Kommentarer
Pernilla säger:

Hej! Vad är Leona för ras? :) Fin Freja är!

/Ånni hälsar också - Pernilla

2011-11-04 | 22:00:11
Bloggadress: http://www.hedeforsensmrssippi.blogspot.com
Hanna säger:

Blir ju helt rörd när jag läser dina senaste inlägg.. Om du visste hur glad jag är för din skull att det snart ordnar upp sig!! Hade så ont i magen i onsdags kväll men nu känner jag mig lugn igen! Kraam

2011-11-05 | 14:58:52
Bloggadress: http://lahija.blogg.se/
Anna säger:

Hm.. Fick du inte min förra kommentar? Undrar om telefonen bråkar.. Tänker på dig i alla fall :)

2011-11-06 | 11:25:55
Bloggadress: http://annispannis.se
Pernilla säger:

Vad sorgligt att läsa dina sista inlägg. Samtidigt känner jag en lättnad att det, som du säger, inte finns perfekta liv. Man känner sig bra ensam ibland inrullad i ångest och dålig energi. Lycka till med allt!

2011-11-07 | 13:37:03
Bloggadress: http://www.onetaste.se/blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback