Det är svårt att ibland se vad det är som händer. I alla situationer finns det alltid två sätt att se det hela på. Vilken är egentligen rätt. Jag ska lära mina hundar att leva efter mig säger dom. Det låter inte så svårt. Jag har lärt mina hundar att sitta innan de får mat, lika när de ska in och ut genom dörren, på och av med halsband. Men här om morgonen när jag skulle ut med mina fina slog det mig, är det dom som styr mig nu, eller är det jag?!

I sin vanliga ordning tog jag på mig ytterkläder och tog kopplen, Leona satte sig snällt och blev kopplad, medans Freja pulade med lite annat innan hon satte sig, och då hörde jag mig själv säga, Är du färdig för att gå ut nu? Jag sa det inte högt men frågan kom till mig. Och där är ett väldigt jobbigt läge. Är det hon som styr mig eller är det jag som styr henne. Eftersom kopplet inte åker på förens hon sitter så kan man tycka att det är jag. Men eftersom hon inte satte sig direkt utan pulade runt lite innan så undrar man ju om det är så att jag stog och väntade på att hon skulle bli redo för att gå ut. Möjligt. Två olika synsätt.

Så ser hela vardagen ut. Och jag vet att jag inte är den enda som blir styrd av mina hundar. Jag tänkte inte alls på att det var så men nu verkar det så självklart. De springer fram till dörren när det kommer någon. De springer fram till förådet där maten förvaras när jag tar i skålarna. De piper när de vill ut. De hittar på "dumheter" när de har tråkigt. Luktar där dom vill under promenaderna osv.. jag kan fortsätta ett tag till men jag tror ni förstår.

Nu har jag målat upp värsta skräcksenariot men det är inte riktigt så illa. Inte med Leona iaf som har en väldigt god lydnad där jag kunnat rädda mig. Men ändå har hon koll, ändå får jag säga till henne med hennes 6år på nacken. Det är inte rätt. De ska veta att det är jag som styr, att jag tar hand om allt här hemma och att det är jag som bestämmer när de ska ha mat, tränas, promeneras osv. Det är jag som är ledaren!
För första gången så har jag insett mitt fel i allt som hänt. Jag har insett att det är jag som måste stå på mig och ta över mitt hem igen. Det enda som krävs är jäkligt mycket TID och en överdrivet stor portion TÅLAMOD. Hela dagarna så nöter vi.

De ser mig inte som den ledaren jag borde vara. Dags att bli dominant!

Nu är det färdig lekt här hemma!