Det bästa blir alltid det sämta

Min blogg kommer garanterat bli den dystraste, argaste och mest irriterande bloggen någonsin om det fortsätter så här. Blir så jäkla arg på människor som inte har ens en gnutta av medmänsklighet i kroppen. En annan ska ställa upp i vått och torrt och gör man inte det får man allt höra.

Men just nu så bestämmer dom sig för att sabba för mig. Jag blir så gäflafkingles på dom. Just nu när jag planerat, sett fram emot, längtat till. Ja men då ska dom fälla ut benet så man snubblar runt och håller på att bryta nacken av sig. Kanske borde jag bara ge upp.. jag kan inte sluta tänka på det. Vad lungt och skönt det skulle vara. Att stänga av Telefonen, bosätta sig mitt i skogen utan el och nätverk och bara vara. Jag, sambo och hundarna. Lycka! Men nu lever vi alá 2011 och får därför rätta oss efter att folk beter sig precis hur som helst mot oss. Vi ska bara följa efter och infinna oss i att vi är lägre i rang än alla.

Nu ska jag gräva ner mig i soffan med en flaska fin (skiter i glaset, det får man göra dessa dagar) häller i mig så mycket jag kan och hoppas på att jag somnar förbi morgondagen så kan jag skylla på det. -förlåt så mycket men jag hamnade på sjukhus, fick magpumpas och kunde inte stå på benen förens nu. - det borde ju vara en ganska ok grej ändå. HA!

Ursäkta för galet omoget inlägg men vissa dagar är det verkligen så här. Jag gråter över hur jä... eländigt mitt liv är. Tycker synd om mig själv, sen när jag gråtit så mycket att huvudet håller på att sprängas då börjar jag tänka på hur lyckligt lottad jag är i jämnförelse med barnen i Afrika.
Men jag kan inte sluta tänka på att livet är för kort för att man ska tillbringa dagar med att må dåligt. Om man kan undvika dom ska man inte göra det då? Är det fel tänkt?!
För några år sedan när jag befann mig i ungefär samma sits skillnaden då var att jag var helt nere. Trasig. Sönder trykt av en människa som trodde den var en bra chef. Jag orkade inte och tack och lov fanns det en enda människa som fick mig att förstå vad det var som hände. Efter det lovade jag mig själv att aldrig utsätta mig för samma sak igen. Därav anledningen till att jag bytt jobb så många gånger jag gjort.


Kanske borde jag inte dyka upp i morgon.


Kommentarer
Camilla säger:

Hej,

Jag har en tävling uppe där man kan vinna ett smink-kit!

Det vore jätteroligt ifall du ville vara med :)



Direktlänk: http://getfitordietryin.blogg.se/2011/october/vinn-smink-kit-pagar-till-3-november.html

2011-10-22 | 17:14:05
Bloggadress: http://getfitordietryin.blogg.se/
Pernilla säger:

Lät inge vidare det där. Det jobbiga är att jag känner igen mig så mycket i det du säger och jag håller med om att den eviga lyckan just nu var att få stoppa allt och bara vara :P

2011-10-22 | 22:49:36
Bloggadress: http://www.onetaste.se/blogg
Sofie säger:

tack för kommentaren i min blogg, man säger så sällan vad man känner till sina föräldrar tror jag, fast man känner så mycket och är dom evigt tacksamma :)



Känner också igen mig i det du skriver, jag har haft flera jobb som fått mig att må mer dåligt än bra, det är absolut inte värt att gå dag ut och dag in med ångest och ont i magen pga. arbete, chefer och kollegor. Som du sa, livet är för kort!!

ibland kan man behöva gråta ur sig och tycka jätte mycket synd om sig själv, bara man inte fastnar i det stadiet..

Stå på dig och säg ifrån! Ditt välmående är det viktigaste för dig, och om du får människan som behandlar dig illa att förstå att du inte tar det och hur det får dig att må så kan man alltid hoppas att han/hon tänker till och ändrar sin attityd.

i slutänden är det kanske mer värt att vara utan pengar ett tag istället för att må så dåligt? Som sagt, stå på dig!

2011-10-24 | 13:02:15
Bloggadress: http://sofiekans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback