Förra året la sig snön här den 26e oktober. Så iår kommer den senare, vilket är skönt. 7månader med snö är inte allt för spännande - Fastän jag verkligen älskar snön!

I Fredags kände jag mig som en gamal kärring, blev sängen för mig 21.00 jag tok däckade. Sov som en stock hela natten och 08 klev jag upp. Pigg och glad. Utvilad. Lämnade hundarna hos sina hundvakter för att sen bege oss mot ekerölinjen och kalasa lite. Det var så himla skönt att släppa loss och slappna av. Fastän det gör ont i "mammahjärtat" när man lämnar bort sina små. Kom tillbaka runt 21 till Uppsala och fortsatte kvällen på Saluhallen. 04 som blev 03 var jag i säng och 06 hämtade Elisa upp mig för en låååång bilresa. Inte helt pigg i pannan var jag men ett gott sällskap för henne. Efter ca 6timmar norr nådde vi Umeå där vi träffade Elisas nyblivna uppfödare och hennes Cane valp. Så galet söta var dom. Och så mysigt att få snusa lite valpis!
Sen var det bara att vända hemmåt. Backe upp och backe ner. Så otroligt vackert där uppe, massa berg och vatten. Helt underbart! När vi väl kom hem hade klockan inte blivit mer än 21.30, Ont på de flesta ställen i kroppen, lycklig över att se min säng, bäddade jag ner mig.

Leona har betett sig lite konstigt åt nu. För några dagar sedan hade Freja kommit åt Leonas öga, hur eller med vad vet jag inte. Men när hon står och tuggar på Leonas panna och Leonas öga är svullet och rinner så borde det vara något som hänt.
Har kollat ögat väldigt noga men inte sett någon skada på det. Plus att det inte rinner alls lika mycket nu (Det har ju gått några dagar.) Men dagen efter när vi skulle ut och åka en sväng så öppnade jag 1av mina 2 dörrar i bak. (Så brukar jag alltid göra) Och Leona hoppar rakt in i sidan på den andra dörren. Något hon aldrig tidigare gjort, inte alls med den självsäkerheten om att hon skulle komma in. Slog i sidan riktigt ordentligt så jag fick bära in henne sen för det var som att muskeln orkade inte bära upp henne efter slaget. Allt var bra sen iaf, hon sprang på hur som helst osv. Igår när Leona befann sig hon mina svärföräldrar som var hundvakt så hade hon trillat, och läs trillat ner från trappan som är ganska väldigt lång. Det var inte bara en snubbling utan hon hade stått på näsan och rullat ner där ifrån vad det verkade som från dom. De hade ju inte sett eftersom de precis släckt lampan där och hörde ett jävla liv sen låg Leona på golvet. Men som vanligt (knäppa blandras) så reser hon på sig och låtsas inte om något. Inga tecken på ömhet eller skada. Skit konstigt. Det här är verkigen inte likt Leona, så om det händer något konstigt igen så blir det nog en resa in för att se om det är något galet. Mina tankar snurrar om ifall ögat kanske tagit stryk ändå och hon fått svårare att bedömma avståndet från saker, Kanske.