Just idag för ett år sedan var jag hemma hos pappa för att mysa med hundarna. Det var en skit kall dag med överdrivet mycket snö.. men lika trevligt som vanligt. Tog tåget hem på kvällen men blev ståendes 1timme i Upplandsväsby eftersom tågen blivit inställda pga en olycka. I morgon för 1år sedan är dagen som förändrade mitt liv. som sänkte ner mig till en botten som jag inte trodde fanns. Jag fick reda på att det var du som orsakat denna olyckan och att jag var så läskigt nära... gör mig bara rädd.

Ett helt år har gått sedan du lämnade oss. Ett helt år och det känns fortfarande inte som att det är sant. Trotts begravning och att vi i Söndags var över till din viloplats med blommor och ljus.. så känns det fortfarande inte sant. Att förlora en så fin människa och vän är nog det jobbigaste jag gått igenom. Många tårar och tankar har snurrat runt i hjärnan. Trotts att jag idag har fått svar på mina frågor så finns alltid frågan varför kvar!
Jag klarar inte av att åka tåg förbi knivsta längre.. vetskapen om vad som hänt går som ilningar genom kroppen. Jag ser hur fort tågen går och jag undrar hur du vågade. Vad du tänkte på. Frågor utan svar som ändå lever kvar.

Jag saknar dig fina Ellinor och jag hoppas verkligen du har det bra där du är idag. ♥

♥