Hostan håller i sig. Martin tycker jag låter som en säl som skriker på hjälp! Han är alltid så snäll.. Nåväl. Min vägran att hålla mig inne i vår lägenhet längre gör ju inte direkt hostan bättre. Men jag mår bättre när jag får komma ut i det fria.

Igår blev det liiite längre promenad än dagarna innan. Godisträd och godis sök i gräs och sandlåda gjorde att hundarna kände sig lite nöjdare med tillvaron.

Idag tog jag bilen till en ny åker/äng. Med kort gräs. La ut ett spår på 300m 2 högervinklar 2 föremål och duggregn på det.

Tänkte öka på liggtiden men kom på att det nog är väldigt dumt med tanke på att spåret dels är längre, har ett föremål extra plus en extra vinkel. Så gick ut på samma tid ca 25min. Hon jobbade på snabbt, ibland lite för snabbt men jag bromsade henne ganska ordentligt och hon saktade ned. Jobbade på fint i vinkeln, nosen nere fint fint och där!!! Hon tog apportpinnen!!!! Jävlar vad kul den var ojojoj. La henne ned med apportpinnen framför sig. Berömde. Tog bort den. Och skickade på henne. Hon fortsatte att jobba på fint. Tar andra vinkeln ganska bra. Och så kommer en människa och går med en häst och hund precis 20m där vårt spår slutar, ca 150m från mig och Freja. Freja stannar och kikar på dom en stund. Jag väntar.. vet inte riktigt vad jag ska göra.. Säger hennes namn, hon kollar på mig och ner med nosen igen. Hittar bollen som låg i slutet och jäklar vilken lycka!!!

Första gången vi gick ett spår med störning. Och så mycket nytt på en gång så tycker jag att hon jobbade på riktigt bra faktiskt. Bra gjort!

Leona fick latcha lite med bollen och leta efter den på åker och i stockhögar. Duktig tjej= trött tjej.