Skrämande Uppenbart

Ibland blir allting så skrämande uppenbart. Så nära inpå att gråten nästan väller ut just bara för att man var så dum att man inte såg. Att jag inte reagerade. Istället lever jag i min trygga bubbla och verkligen tror på allt som sägs och som jag ser.
 
Gick förbi kyrkogården med Elisa idag och pratade om Ellinor. Fina saknade vän. Hur jävla dum man var som trodde på alla de där bilderna hon la upp på facebook. Fan vad puckat. Kände jag henne inte bättre än att tro att allt var sant. Att allt blivit bra. Som en handvändning.
Ibland blir jag så himla less på henne.. så självisk hon var som lämnade oss kvar. Med alla frågor. Sättet hon valde att lämna jordens yta på.. hade hon verkligen tänkt igenom det? Hade hon tänkt på konsekvenserna det gav?
 
 
Men mest av allt är jag bara arg på mig själv. Att jag inte såg vad som komma skall.
Kommentarer
Hanna säger:

Usch jag vet hur du känner... Dom där bilderna reagerade man verkligen på men jag undrar i vilket syfte hon la upp just dom, en del av bilderna är ju verkligen inte sånt hon gärna visade... Väntade hon att någon skulle se och hjälpa, en sista chans för oss att hjälpa..? Som ingen tog...

2013-02-05 | 06:12:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback