En speciell tjej.

Jag är en väldigt speciell tjej. Det vet alla mina vänner och troligen resten av de människor som någon gång träffat mig. Inlägget kommer självklart handla om hund. Enformig blogg men så är det! Instruktören som håller utbildningen på klubben är helt okej. Jag är den där människan som gärna ifrågasätter och funderar kring allt och benar ut frågorna. Just för att jag själv en dag kommer hålla kurs och bli utfrågad om typ samma saker. Och dels för att jag själv ska förstå.

Instruktören påpekade att han gärna inte använder ordet diskussion när man pratar igenom olika tex tränings alternativ. Han använder samtal, just för att diskussion är ett så laddat ord som egentligen innebär att man försöker få de man pratar med att tycka samma som en själv. Sen 'inte alls i samma sammanhang' säger han att det är ok att använda psykiskt våld mot sin hund. Vilket i mina öron är att man sparkar, bankar och slår in vett på hunden. Jag ryggar tillbaka (trodde jag gjorde det diskret men tydligen såg alla det) och de kollar snett på mig och frågar varför det är så tabu liksom. Jag förklarar att jag tycker att om jag skulle använda psykiskt våld så vore det mer för min egen skull för att jag blir så jävla arg, inte för hundens iaf inte de hundar jag har för de skulle tycka att jag var den minsta människan på jorden då. Detta missförstås självklart och gruppen tror nu mer eller mindre att när jag blir frustrerad så sparkar jag på min hund (!) nåväl.. lite senare i samtalet kommer det fram att det denna mannen menar med psykiskt våld är att man ska våga ta tag i sin hund. Alltså lite mer, ta i kinden och säga till den på skarpen. Det är psykiskt våld för honom, medan man inte får använda diskussion för det kan missuppfattas!!

Vi pratade också om förväntningar på kurser där jag tog fram ett exempel om mig och Freja.. och mina goda vänner, gör inte detta misstaget på en utbildning!! Det jag sa var att jag och Freja anmälde oss till en avslappningskurs, hoppades få massor med hjälp och när vi kom dit så var Freja jätte lugn och sansad, något hon inte brukar vara i nya miljöer osv. Jag kände då att jag inte fick hjälp med mitt problem på den kursen eftersom min hund inte var som hon brukade, eller hur jag ska formulera mig. Det tyckte gruppen var sjukt intressant och började prata om varför det var så liksom. Och jag sa det att troligen var hon så lugn för att jag var avslappnad och hade känslan att äntligen skulle jag få hjälp med detta. Och då var samtalet igång, varför tycker du det är jobbigt?? Varför säger du inte till henne? Vad gör hon?? Och dom bestämde då att jag ska ta med henne in i morgon.. varför.. ingen aning!!! Just nu känns det verkligen så olustigt.

visst jag ifrågasätter när jag inte förstår eller vill veta mer. Det kan vara jobbigt. Men nu känner jag mig typ som ett får i ett rävrevir!!! Jag har den stämpeln jag har och den försvinner liksom inte.

Älskar hundfolk!!
Kommentarer
Sofie säger:

Svårt ibland. Men tycker att i alla sammanhang ska man ha sin egen grund tanke, men som instruktör ska man kunna disskutera /samtala, förklara hur man tänker,'men sen får varje deltagare skaffa sin uppfattning . Ingen metod funkar på alla så man får lära sig vara flexibel både med ägarna och hundarna. Mina kursar får gärna fråga o tycka annorlunda , jag visar upp och lär ut på sätt som "funkar dom flesta". Sen får folk bara köra mjuka/hårda metoder eller bara klicker o hit o dit. Jag har en grundtanke och jobbar utifrån den. Men oavsett hur man jobbar med hundar och folk är det viktigt att man tror på sig själv, annars funkar inget . Stå på dig och ta bara åt dig av det som passar dig och din stil! Kram

2013-01-20 | 12:18:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback