Den gamla hunden.

Jag hänger inte med. Den ena dagen är hon som vanligt. Hänger med på allt, glad trevlig godistokig. Precis som det ska vara.. goes bananas när folk hälsar på henne.. men detta löpet är fan inte kul. Jag kan helt seriöst börja grina när som helst. Hon byter ner minsta lilla gram av tålamod jag har. Jag försöker förstå att allt inte står rätt till, acceptera att detta är ännu en fas vi ska arbeta oss igenom men shit vad det tar på krafterna. Efter en timme inomhus börjar hon pipa och vill ut.. Skriker när jag börjar röra i fodersäcken och piper när maten tagit slut. Biter helt ärligt nästan av mig fingrarna när man ger en godbit. Lagar vi mat står hon tätt intill och tappar man något då är hon där på mindre än en mille sekund.
 
Jag försöker att förstå att detta bara är en period. Ändå har jag börjat kolla febern varannan dag, konsumtion av vätska och storlek på juvrar.. känns verkligen som att något är fel. Eftersom det aldrig har varit såhär..
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback