Något som alla "vet" är att tik och tik inte går ihop. Det har jag fått höra ända sen jag växte upp. Förr eller senare så smäller det och jag kan konstatera att det smäller här ibland. Vid löp tider känner man att det är spänd stämning i hela huset. Fast ofta så går det bra just för att vi är medvetna om situationen. Mat har varit den stora faran här hemma och att låta dom äta nära varandra obevakat är som att göra upp en eld på golvet i vardagsrummet... det går liksom inte så bra.

Dom har bara rykt ihop en gång när det inte handlade om mat, då gick det som tur var bra för jag hade sambon hemma så vi tog var sin hund och när dom varvat ner släppte vi ihop dom igen och dom beter sig som om inget hänt.

 

Här om dagen var jag dock oaktsam. Matsäcken stod kvar på trappan efter handlingen och jag skulle "bara" ta in hundarna från bilen. Leona ställer sig på trappan och nyper Freja direkt när hon kommer förbi. Jävlar vilket liv det blev. Dom låter som två motorer som går på högvarv. Ingen av dom vill ge sig och jag är själv hemma. Värsta mardrömmen. Lyckas på något jävla vänster få dom att sluta och stänger in dom i varsitt rum. Och återigen när pulsen landat och jag inte är arg längre så kan jag ta ihop dom som inget har hänt. Att dom är så kortsynta.. tur är väl det!

 

Inga direkta skador blir det, mer än en rispa här och där. Men så som dom låter kan man tro att det är över för länge sen.

 

Så visst går det att ha två tikar ihop.. men man får jobba lite på det ;) Jag älskar mina tjejer och att dom ibland råkar i luven på varandra, det köper jag. Man kan inte alltid komma överens med den man bor med. Och framförallt inte sina syskon. Men dom ska bo ihop så det är bara att dom gillar läget.