Så länge jag minns har jag varit "rädd" för grodor och paddor. Det är sjukt pinsamt för jag VET att dom absolut inte alls är farliga. Och jag är inte rädd för att dom ska döda mig, det är bara det att dom är så sjukt äckliga. Martin har alltid vetat att jag varit rädd för Grodor/paddor men det var först när han såg min reaktion i närheten av en som han verkligen förstod att det var på riktigt. Det är helt sjukt och jag kan verkligen inte styra det. Men jag får värsta panikattacken och skriker hejdlöst, ibland om det kommer väldigt plötsligt börjar tårarna rinna och jag vill bara gömma mig. Helt sjukt.

Detta "lilla" problem har gjort att jag har jätte svårt att gå ut när det regnar på sommaren, vara ute när det är mörkt, och nära vatten drag eller sunkmark. När vi bodde i huset gick jag aldrig till baksidan för jag visste så väl att det var grodor där. Jag gick heller aldrig ut när det var mörkt, för så fort solen gått ner för natten kröp en stor padda ut ur buskarna.. Det som är konstigt är att jag inte alls är rädd för tecknade grodor, eller prydnads grodor. Det är bara de riktiga som jag är rädd för.

Nåväl det jag ska komma till är att jag länge funderat på att ta tag i detta problemet för det går ju inte att ha det så här.. jag tycker ju själv att det är jätte fjantigt att man skriker som en unge när man ser en groda. Jag har letat upp Nummer och vet var jag ska ringa.. men. Det tar stopp där. Det jobbiga är att jag måste vända mig till kognetiv-beteende-terapi,(hur de nu stavas.) det verkar som att det är enda vägen ut.. och det är sjukt läskigt. Då ska man möta sin rädsla sakta men säkert under "kontrollerade"former tills man känner sig säker.. och jag vill ju verkligen inte vara nära de där djuren.. åh.. jaja nummret är nerskrivet och en dag kanske jag vågar ringa.

Förkylningen slog till som en käftsmäll igår när jag satte mig i bilen, vad hände? Mått så oförskämt bra länge nu och sen PANG så slår den ner mig, vilket rötägg! Nåväl, jag är ju inte sängliggandes men en huvudvärk som borde skrivas med stora bokstäver och en näsa som ingen vill ha.

Jag och flickorna har varit nere i Skövde hos mamma och Nikki en snabbvisit. I måndags tog vi oss ner och änlände runt 20, mina fina flickor var allt annat än trevliga. Efter att först varit hemma när jag jobbat och sedan sitta i bilen i 5timmar gör att det spritter riktigt i kroppen speciellt när man träffar mamma och Nikki, som för det mesta garvade läppen av sig när jag försökte reda ut kopplena och lugna hundarna, inte gick det så bra till en början heller.. men efter en stunds promenad varvade dom ner. Kaninen Maja var också en spännande filur som fick det att pirra lite extra i Freja.. hon var inne i Nikkis rum MÅNGA gånger för att vädra lite i luften.. Leona har förlängesedan vant sig vid att det är en kanin i hushåller och bryr sig inte nämnvärt om det. Det var lite stissigt första kvällen. Men tillslut somnade Freja och då kunde vi andra också få oss en blund. Dagen efter blev det en sväng runt sjön med mamma, Underbar promenad. Båda flickorna fick sträcka på benen och jagade ut rådjuren ur dungen intill vattnet, dock så avslutades jakten väldigt snabbt då Leona kom på att det var roligare att bada än att jaga rådjur och Freja som gärna vill vara med Leona hakade på. En solning betade jag av och sedan blev det en promenad på närmare 4timmar, med lillasyster och hundarna.

Utkiksplatsen i Skultorp.

 

Hundarna badade.

Vi klättrade i träd, och gick igenom en riktig trollskog!

 

När vi kom hem bakade vi mumsiga cupcakes!

 

Behöver jag skriva att hundarna sov sen?! Underbara dagar med min fina familj, längesen jag hade det såhär bra, längesedan jag mådde så här bra. Tack! Igår följde jag Nikki till skolan och sa hejdå där, Sen mötte jag upp Jimmy för lite lunchande och bus med hundarna. För att sedan beta av några timmar i bilen. På kvällen var det kurs för Freja. Och hon skötte sig väldigt bra.

Just nu längtar jag enormt mycket till den 6e april då vi beger oss ut på Östersjön, glömmer alla måsten hemma, och bara lever i nuet. Jag skulle verkligen behöva komma bort lite just nu. Jag har gått in på reserven och känner att även den börjar tryta. Tack och lov att jag har mina fina flickor och min underbara Sambo som ser till att mina dagar fylls med roligheter mer än bara jobb och elände. blä, så mycket tankar just nu och jag tror faktiskt att allt skulle bli bättre om batterierna böts ut.

Idag blir det en hemmakväll, tydligen är jag ledig i morgon. Dom har petat bort mitt frukostpass-orkar verkigen inte bry mig om det nu. Gör som ni vill men snart ska jag göra allt för att veckorna ska fyllas med jobb och helgerna fulla med vänner, vin, hund, kärlek ♥

Var in till staden igår och gjorde av med pengar på mina tjejer. Kom hem med en hunddyna, hundmat, Hundben, Koppel, En skruv man sätter i marken, leksaker. Till mig själv blev det ett par skor, t-shirt och ett naglack (nog märker man vilka som är bortskämda i denna familjen allt)

Är det något som verkligen dödar stämningen så är det när folk börjar prata pengar. "oj.. vad kostade den där" "Den ser inte billig ut" "hur mycket lön får du" osv.. Nu i deklarationstider är det värre än värst. Man läser över allt på facebook, si och så mycket får jag tillbaka/betala. Varför? Det är inte så att jag är avundsjuk, men jag tycker det är lite som skryt och verkligen dödar stämningen. Jag menar, på Facebook har man Många vänner, och väldigt många som man inte ens har någon kontakt med i verkliga livet. Ändå så skyltar man så med sin inkomst. Och jaa tro vad ni vill men jag är inte avundsjuk.. jag tycker bara att det är super tråkigt att prata pengar.

Många gånger har jag varit med om att när jag givit bort något och den som får det frågat vad den kostat... Spelar det någon som helst roll vad en sak kostar? Har folk glömt bort att det är tanken som räknas? Men visst en sak som kostar 10kr kanske inte betyder lika mycket för någon som en sak för 100kr.. eller?

Veckans diss: Pengaprat.

Hur ska jag lösa det här? Hur ska jag gå vidare? Ibalnd ger jag bara upp och hör en röst inom mig som säger att 1dag gör det ju inget i morgon behöver jag ju inte ta någon. Trotts att jag vet att jag måste gå igenom samma ramsa varje gång efter en cigg, abstinensbesvär som heter duga. Fan. Jag åkte dit. Hur ska jag lösa det? Ska jag helt behöva sluta umgås med mina vänner som röker? Hur ska jag lösa det på jobbet när de går ut och röker? På restaurangen är det inga problem men på äldreboendet.. åh.

Mycket tankar och funderingar, just nu känns det bara helt värdelöst! FUCK.

Kollade precis igenom det omtalade avsnittet av kvällsöppet där de samlat Anders Hallgren, Natacha (för mig okänd) och Dogge Dogelito. På andra sidan satt Fredrik Steen, Skk gubbe och Bengt Rödseth. Två helt olika sidor och även ögon som aldrig sett människorna skulle genast sett vilken sida vem stod på. Fredrik Steens sida hade armarna i kors, Anders Hallgrens sida var med avslappnade.. vad säger det?

Något jag reagerade starkt över i programmet var hur dåliga dessa människor var på att formulera sig, och de ville verkligen inte förstå varandra. I deras ögon kan man bara ha EN träningsteknik och det är bara EN som är rätt. Det är så jag tolkade dom eftersom att de var så förbaskat dåliga på att formulera sig.

Jag själv är en gott och blandat person, jag tar lite tips här och var och bygger upp min egen träning. Fungerar inte en träningsteknik så är jag öppen att testa något nytt. Jag har blivit ett stort fan av Ceasar Millan, som så många andra. Jag vänder mig helt emot sidan där man använder stackel, el halsband, kickar hunden i sidan och rycker i kopplet. Självklart skulle jag kicka en hund om den kom rusande emot mig och mina hundar på en promenad och uppriktigt visade aggresiva tecken, om jag ser det som enda allternativet. Självklart hade jag hytt mot hunden och "hotat" den innan jag tar till en så drastisk åtgärd. Men jag skulle mot alla ods skydda mina hundar, min flock även om det satte mig själv i fara. Däremot Ceasars grundregel där man ska vara lugn och sansad när man umgås med en hund. Stöttar jag helt och hållet. Jag kan säga till mina hundar.. men då ska jag vara lugn. Jag blir sällan arg på mina hundar längre, så som jag blev förr för jag vet så väl vad det skickar för signaler till hunden. Är jag upprörd blir hunden upprörd. Är jag lugn blir hunden lugn. Så enkelt är det. Jag stöttar också Ceasar när han säger att alla hundar måste motioneras och få sina egenskaper nyttjade. De måste arbeta! -Utan dom två små reglerna uppkommer problem. Sen kan jag nappa lite här och där på Anders Hallgrens varianter när jag ska träna in olika moment, vara glad och rolig så hunden vill vara till lags. Tex så jag nu tränar in inkallningen, endast possetiv inlärning.

Bengt Rödseth har jag träffat privat och kan säga att han inte alls är så som han verkade i programmet. Han verkade rent ut sagt helt pantad. Ville inte fatta ett dugg och lyssnade nog inte riktigt på vad dom andra sa.. Efter många samtal om en hund som bitit en valp till många olika hundmänniskor så var han den enda som sa.. "varsågod och kom hit. Det där är inga som helst problem." Tack och lov att jag träffade denna människan, annars hade jag inte haft kvar min fina Leona. Han satte pricken över iét och jag köpte hans taktik och predikan direkt. Han är helt klart kunnig i hundämnet, ingen tvekan om det. Kolla in hans hundar, så förstår ni vad jag menar, så lugna och tillgivna. sen kan jag känna att det är helt fel att han säger sig vara Sveriges svar på Ceasar, eftersom jag är ett stort fan av ceasar så vet jag att mycket av deras tekniker skiljer sig, mycket av det Bengt gör skulle Ceasar aldrig öppna munnen om och vice versa.

En sak som jag reagerade över i programmet var som sagt att alla parter, förutom Dogge, var dåliga på att formulera sig.. eller så var det jag som fattade helt fel. De började liksom hacka på varandra och Bengt fattade då inte alls hur man kan belöna hunden när den sitter snällt och lugnt fastän det ringer på dörren. Det vi ville få bort var att hunden inte skulle springa till dörren och skälla som en galning. Anders sida tyckte då att man skulle belöna hunden när den inte gjorde det och Bengts sida fattade ingenting. De missade helt poängen liksom. haha såå puckat. Kolla själva på programet på tv4 play-kvällsöppet!

Freja var onödigt flamsig igår på kursen, undrar om det beror på att hennes playmate Ozzy går i samma kurs eller om hon blir störig ändå. Så fort dom är för nära varandra så blockas hon. Det kommer jag väl få reda på nästa kurs när han inte är med.
Nåväl, hon var speedad till max. Hade väldigt svårt att slappna av på samlingen inne i stugan och ut ur stugan till planen gick det fort kan jag säga. Det var riktigt bra övningar igår på kursen, sitt/Ligg stanna kvar var ingenting för henne igår.. hon ignorerade helt och hållet. Satte sig ibland för att genast ställa sig upp igen. Sen blev det inkallning och då höll hon blicken fäst på matte som springer iväg från henne, vänder sig om och kallar in. Hon kommer med en jäkla fart och viker av.. mot.. Ozzy. Jag sticker till skogs.. Elisa motar bort henne. Jag gömmer mig. Freja letar efter matte som sitter under ett träd. När hon kom fram till mig belönade jag med ord, och vände mig om och gick några steg och Freja följde efter.. då blev det mycket beröm! Gjorde 2 inkallningar till då jag sprang ut och satte mig med ryggen mot henne, första gången blev det mycket beröm och godis. Gången efter blev det kampen som gjorde att hon tvär vände och ville vara med mig mycket mer än innan under dagens kurspass. "gå fint i koppel" och "stanna" övade vi på. Det gick faktiskt ganska bra.
Det roliga är att hon är flamsig 30första minutrarna, går som en klocka 20min och sen är hon helt slut resten av kursen. haha

Är i allafall väldigt nöjd efter gårdagens träning. Så himla rolig hund att träna med och jag får så mycket hjälp och tips av alla mina fina vänner! Nu ska vi snart trötta ut denna lilla schäfer hjärna så jag kan gå till jobbet snart!

"Hej! det är jag som kallas dvärgen och jag är 10år" -hahah

Blev en resa till Hallstavik i Fredags för att möta upp Hanna och Sofie för hundträning. Parkerade bilarna vid golfbanan och gick igenom en hund i taget. Hannas Teja är otroligt duktig, dom har redan börjat träna in rutan osv och jaa.. det märks att det är Hannas hund. Det syns att dom trivs i varandras sällskap och Teja bara ÄLSKAR att vara med Hanna och träna. Sen var det Sofie och Dunders tur, och vad säger man.. det är ju en Labrador, hur mysig som helst! Han verkar älska allt och alla. Älskar att se labbens kroppsspråk, dom visar verkligen med hela kroppen när dom gillar något!
Tog ut Freja och skulle träna och ja.. damen kan ju inte så värst mycket. haha. Men vi visade lite fotpossitioner och apportering (som inte alls gick bra dagen till ära). Leona fick komma ut och testa på lite rutan och fotgående. Hon var så himla glad!!!
Sen blev det lunch och efter det tog vi ut Freja för att gå igenom inkallnings problemet. Åh vad jag är glad att jag har så duktiga kompisar som vågar säga till mig hur jag ska göra. Det underlättar så! Jag fick jätte bra tips under hela dagen och nu vill jag inte annat än att träna inkallning med den lilla! Jag skulle berömma så fort hon tittade på mig och belöna mycket när hon kom till mig.. det är så svårt att skriva ner och förklara. Men det kändes verkligen jätte bra! Och Freja såg tillochmed ut att ha roligt!

I Lördags efter jobbet tog jag bilen hem till Hanna igen. Leona fick stanna hemma med Martin och Freja med mig. Hon skötte sig ganska bra.. pep ganska mycket och var ganska stressad, men jag är ändå nöjd med hur hon betedde sig. Teja tycktes inte uppskatta denna lilla svarta saken (som vi konstaterade inte var så liten längre) men det gick väldigt bra ändå. Efter en del flaskor vin drog timmarna iväg och sängen intogs inte förens långt inpå småtimmarna, därför blev det ingen kurs för oss på Söndagsmorgonen. Vi tog en promenad ihop och sen begav jag mig hemmåt för att kolla in hundpensionatet flickorna ska bo på under påskhelgen, och det känns jätte bra! En härlig tjej möttes vi av, ett helt ny byggt hundstall. Hon verkade super bra! Sen blev det en sväng till ridhuset för RallyLydnads träning med Leona.. ojojoj vad hon var taggad! Nog blir det tävling för tanten i sommar!! Hon var riktigt följsam och lydde minsta vink! Freja fick göra lite passivitet. Och sen lite kontaktövningar, och öva på att INTE äta hästbajs. Påväg mot bilen när träningen var över så skulle jag stänga stalldörren, vänder mig om och ser att Freja hittat ett rejält lass delikatess på backen.. och i natt har vi sprungit in och ut för att  tömma magen på den lilla. Stackarn! Så det blir inget ridhusträning mer för oss på ett tag..

Idag är det Allmänlydnadskurs. Som tur är har det slutat snöa och solen har letat sig fram!

Snart dags för mig att bege mig till dagens andra arbetspass. 14 timmar betar vi av idag och jag känner mig galet opepp.. Kanske beror det på att handleden stöds upp av en skena efter sköterskans ordenation, eller så är jag helt enkelt för otaggade på att jobba eftersom tummen värker något enormt.

Något possetivt är att jag idag jobbat på hemtjänsten.. det var inte igår. Kära nån vad jag saknar alla mysiga gubbar och tanter och faktiskt även dem som inte är så mysiga och snälla! ;)

Efter jobbet tog jag med mig Freja ut i motionspåret och gick runt på stigarna. Vid varje trädmarkering (ni vet där det är målat med en färg så man vet att man går rätt) stannade jag, sa inte ett ord och väntade.. Nog tog det lite tid i början men tillsist fattade fröken vinken och när jag stannade kollade hon upp på mig med sina kloka ögon LYCKA! Det var en sån lugn och mysig promenad att jag inte ville sluta gå. Vi klättrade på stenhögar. Gjorde lite övningar där hon skulle komma ända fram till mig och i slutet av promenaden när jag fortfarande stannade vid varje trädmarkering, kom hon upp vid min sida och satte sig i fotpossition... alltså. Ibland får hon till det så jäkla bra att jag har lust att pussa sönder henne!!! Min lilla goa. Tanken var att jag sedan skulle hem och ta årets första cykeltur med Leona, men det får bli en annangång, det blåser så förbaskat mycket å det fick bli en promenad i stället.
En annan sak som är galet bra är att vi på söndag ska åka och kolla på hundpensionatet där förhoppningsvis Freja och Leona ska få bo på under Påsk helgen.. om jag tycker det är tillräckligt bra för min älsklingar :D

---

Antal cigg: 0

i rätt riktning, 700steg kvar.

Idag ringde jag telefonsamtalet jag länge velat göra men aldrig riktigt förstått mig på varför JAG skulle behöva göra det. Jag har gått med i ett "program" som ska motivera mig mer till att sluta röka. (till viss risk att många läsare tycker att jag är galet tjatig ang mitt röka-sluta-röka, så kan ni sluta läsa detta inlägget nu.)

Med dryga 4000 kemiska föreningar i varje bloss, varav fler än 50 stycken är cancerframkallande, är cigarettröken unikt farlig för människan. Luftvägar, lungor, hjärta och blodkärl drabbas så småningom hårt och risken för cancerutveckling ökar sedan brant. Trots att det är allt färre som röker, är tobaken fortfarande den enskilt största orsaken till ohälsa och förtida död. Efter i snitt 200 000 rökta cigaretter brukar kroppens organ börja ta allvarlig skada.

Vem skrämmer inte det här liksom. Det och hundra andra anledningar gör att jag faktiskt VILL ta mig ur detta jävla (nu får man svära - en annan ovana jag borde göra mig av med.) rökträsk. Att vända mig till något som skadar mig och leder mig rakt in i dödens armar skrämmer mig. Hur kan jag vara så dum? Jag räknade ut om jag nu räknat rätt vet jag inte, mina matteskills har aldrig varit vidare bra att jag rökt ca 14600 cigaretter under mitt liv. Då räknade jag på att jag rökt ca 4år av mitt liv 10cigg/dag. SJUKT! 36500kr har jag laggt ut på detta elände. Som jag så länge velat bli av med. För det har jag verkligen. Men ni som verkligen varit nere i rökträsket vet att det inte är en lätt uppgift att ta sig ut. Verkligen inte. Jag ser upp till de människorna som verkligen kunnat sluta.
Så med jämna mellanrum kommer jag ha en lite uppdate i hur det går. I morgon är första dagen..

Vad är det som gör att det kommer fungera denna gången? -Ingenaning. Jag är samma människa som innan och kommer troligen åka på samma abstinensbesvär som alla andra gånger jag slutat. Jag kommer gråta, skrika, skaka. Men denna gången är jag uppriktigt sagt missnöjd och trött på att misslyckas. Man ska hålla sig borta från det som inte är bra för en.. det ska jag försöka göra nu.

.. vad man ska göra för att få den där lilla svarta att komma till mig?

Jag blir galen bokstavligt talat, inte praktiskt. Leksakerna kan vara galet roliga inomhus och även ibland ute.. om det inte är för mycket störning vill säga. Dom funkar inte. Jag kan vara jätte spännande, om det inte är för mycket störning ute vill säga.. Då funkar det inte. Att man busar/Kelar med en annan hund spelar ingen som helst roll.

Ibland får hon bara lust att ge fanken i alltihopa. Allt vad lydnad och inkallning heter och hur det borde se ut lämnar hon bakom sig och står och lurar i skogen. Hon vet vad jag vill. Jag vet att hon kan. Men ändå... Nej.

Jag kastar löv. Jag kastar snö. Jag gör snöänglar. Jag gömmer mig. Jag tar fram leksak efter leksak. Har ybergott godis. Jag ignorerar och går vidare. Jag går åt ett annat håll. Jag tjoar och stimmar som en indian och rusar runt runt i skogen. Ändå... Nej
Ibland fungerar några av dessa sakerna, tex att sätta sig i bilen och starta den.. då smyger hon sakta sakta fram. Men ändå måste jag "fånga" henne.. och det funkar ju inte. Det funkar inte. Så.. Vad ska jag göra?

Hade jag inte vetat bättre om hundar hade jag trott att hon jävlas med mig. Att hon älskar att se mig fundera ut nästa drag.. att hon väntar att något ännu roligare ska ploppa fram ur mina fickor.. men nu är det ju en hund vi talar om.. de gör inget för att jävlas med oss.. de vill vara oss till lags. Var det inte så?

Freja är en hund som tycker att hon klarar sig minst lika bra själv, som med mig. Men det här fungerar ju inte i längden vilket alla männisor på hela jordens yta förstår. Man kan inte ha en hund lös om den bara kommer när matte är genomsvettig och andfådd efter gu vet vad för aktiviteter för att lura till sig hunden. Men jag kan heller inte ha en schäfer i andra änden av kopplet som inte kan springa av sig energin för i så fall är det varken snällt mot min koppel-dragar-muskel eller hunden. En hund ska vara lös, där med basta. Så... Hjälp!

Är det något jag hatar så är det ändrade planer. Hastiga beslut som jag egentligen måste fundera över som jag ändå tar. När det inte blir som man planerat. Nu låter det väldigt allvarligt men det är verkligen inte det. Det handlar om smågrejer. Jag är en riktig planerings nörd. Antingen ska hela dagen vaa fullspikad eller så ska det vara helt tomt som kan fyllas på med impuls grejer.

Idag är en sån dag då det helt plötsligt blev tomt och jag undrar helt serriöst, vad ska jag göra? Blir ingen kurs i kväll för Freja eftersom ena instruktören blev sjuk, sånt händer liksom men det är just det att det är tomt i min kalender som gör mig så panikslagen. För jag kan inte komma på någon impulsgrej att fylla på det med heller. Jag får panik när jag inte har något att göra.. ingen att göra något med.

Emellanåt så älskar jag att jag nästan alltid jobbar kväll, det är bäst för hundarna och bra för mig och mitt samvete. Men det där med att alla andra jobbar på dagarna och inte har möjlighet att träffas och att sambolivet inte är så mycket till samboliv när jag jobbar såhär. Det är frustrerande. Det är synd att allt inte går att pyssla ihop så det blir bra för alla, i alla delar.
Nää nu blev det lite trist läsning. Jag ska fortsätta beta av tvätthögen sen får vi se var det bär av senare!

Mötte upp Jenni och hennes flickor vid Herrgården idag. Blåsten var definitivt närvarande och jag var inte ett dugg sugen på att träna hund. Ingen aning vad det är med mig idag, en galet opepp på allt. :/

Blev iaf en genom gång med Freja, främst kontakttagande och nötte lite på fotgående då jag fick hjälp av Jenni. Jenni gör alltid ett sånt fint jobb med hundarna. Freja var jätte duktig. Och med det menar jag duktigare än vanligt. Hon trollade tom fram ett och annat steg fotgående! Apporteringen var också bra. Fick en hel del tips av Jenni som jag ska köra med. Skillnaden mellan Leona och Freja är att Leona måste jag hettsa upp, tjoa lite osv.. Freja ska jag ist dämpa lite, säga bra men i en lugn glad ton. Inte alls så som jag säger till Leona.

Tog ut Leona och körde lite också, apportering, fotgående, inkallning och läggande undergång. Som sagt.. hon är mer av den varianten som behöver triggas och stissas upp ;)

I morgon är det nya tag. Då är det dags för almänlydnadskurs för Freja igen :)

Idag följde jag med min fina vän Johanna och hennes Turbo till veterinären. Det var dags att ta faväl och jag var mer eller mindre där som moraliskt stöd. Jag vill verkligen inte vara i hennes skor. Så himla svårt val men ändå så rätt. Det jobbiga i den situationen var just att det valet var det enda som kunde tas. Enda utvägen.

Endast 2år gammal och han var tvungen att gå igenom den sista dörren. Jag skyller helt och håller på oserriösa uppfödare som hellre vill tjäna pengar än att vårda rasen. Att avla fram friska, snygga, fungerande hundar är inte självklart för alla. Men som vanligt är det väldigt svårt att veta vilka som är serriösa och inte. Oftaste så låter det väldigt bra och på papprena ser det väldigt bra ut också.. det är som ett lotteri. Man vet inte riktigt vad det är för en uppfödare förens man genomgått köpet och det händer något.

Att man ska behöva ta det här beslutet när man själv inte är mer än ett barn och hunden knappt växt i kostymen är helt sjukt. Att man ska behöva gå igenom detta. Alla kommer vi dit, men förhoppningsvis med gammla skruttiga hundar. Jag hoppas verkligen uppfödarna som orsakar så här mycket smärta hos både hundar och människor skärper till sig och tänker på lite mer än deras plånbok. Det skulle underlätta väldigt mycket.



Hoppas du har det bra där du är nu Turbo. Jag önskar Johanna all lycka i framtiden! ♥

Ibland så känns det som att all träning faktikt länar sig. Som att det faktiskt leder någonstans. Det bästa är att det inte bara är jag som märker det. Igår satt jag och min fina sambo, för första gången denna veckan och pratade och vi kom självklart in på hundarna. "Jag är så oerhört glad över att du ger hundarna så mycket tid, jag fattar inte hur du orkar, för jag hade aldrig gjort det. Jag hade aldrig haft den dos av tålamod som du har att dela ut på dom. Det märks verkligen att du håller på med dom hela tiden, speciellt med Freja som verkligen visar nu hur mycket hon tycker om dig." Det känns så skönt att någon annan ser det jag tror att jag ser. Att det jag gör leder någonstans. Det är en sån otrolig lycka!

Någonstans är vi påväg.. vart?, det märker vi! ♥

Den lilla Svarta fortsätter att överaska både på gott och ont. Hade en kanon bra kursdag i söndags. Freja började med att springa i kopplet vilket inte var ok, men efter ett tag så lugnade hon ner sig och insåg att det var lättare att gå i mattes takt. Gjorde en superfin inkallning! Apporterade jätte fint. Och betedde sig som en nöjd hund hemma hos svärföräldrarna efteråt. Lagom lugn för att vara 8månader! I ridhuset vågade den lilla sig igenom agility tunneln. Skit läskig var den men tillslut gick det och hon sprang igenom den 3gånger till utan problem. Bra, Fin, Fast passivitet och vi tränade på att hålla kontakten när det gick förbi hundar på nära håll! Min lilla höna då! I ridhuset befann det sig en stor urmysig Alaska malamute som var 18månader och huuuur lugn som helst. Tänkte att detta verkade vara en perfekt hund för Freja att hälsa på. Stort åbäke som man inte träffar på så ofta som är lugn och stabil liksom. Självklart gick det bra och hundarna går fram tillvarandra och vips så "flydde" Freja i kopplet och tok skällde och verkligen blev helt tokig. Inte arg.. utan rädd. Riktigt jävla rädd (ursäkta ordet, men ni skulle sett henne) Förstod ganska omgående att jag var tvungen att gå in och bryta henne. Lugnt och sansat sa jag till henne att det räckte och Freja varvade ner och blev tyst. Stod kvar och pratade lite med ägaren till den andra hunden då Freja på nytt försökte gå fram och hälsa, den andra hunden vänder sig emot henne och Freja tvär vänder och får en "attack" igen. Gick lika bra denna gången att lugna henne och vi stod kvar en stund tills hon landat på jorden då jag gick därifrån.

Vad hände? - Antingen signalerade den där hunden ut några signaler som bara en hund kunnat uppfatta, och som Freja inte gillade. Eller så kanske hon är rädd för stora pluffsiga hundar? Nåväl.. jag har iaf bokat en date med Jimmy och John nästa gång jag åker till Skövde så får hon träffa honom i lugn och ro. Men så sjukt konstigt för jag har aldrig sett henne sån. Aldrig!

Idag blev det promenad med Jenni och hennes flickor efter jobbet. Både Leona och Freja fick hänga på. Leona lunkade runt för sig själv (?) Och de andra stollarna rusade runt som galningar. Freja rusade rakt in i en taggtråd och denna gången var det nosen som fick sig en reva.. nosen är hon ju väldigt rädd om och skrek till lite.. så kanske, kanske har hon lärt sig något om taggtrådar nu :)

I morgon blir det träning vid Herrgården med Jenni och hennes flickor. Sen en iväg för att hämta upp Johanna och Turbo för att lämna av Turbo till veterinären. I morgon är det hans tur att åka till himlen. Tack vare serriösa Uppfödare som verkligen kan hund och gör allt för att föda upp fina, starka, friska hundar... eller? Blir så förbaskad. Grabben är 2år, har en kronisk sjukdom i käkmuskulaturen som gör att musklerna i käken förtvinar. Hunden kan leva med det om den äter kortison hela livet.. men så finns det hundar som Turbo, som inte tål kortison och mår rusktigt dåligt av det. Både i mage och nerver. Trotts många samtal till otroligt många veterinärer så får hon samma svar. 2år är han.. det är ju sjukt! Blir bara så ledsen. Och Uppfödaren då vad säger hon.. "jaha.. det var något sånt med hans syster också" morr.. Man måste verkligen kolla uppfödare och kennlar ut i fingerspetsarna.. men trotts det så kan det dölja sig rejält ändå. För detta var en "serriös" rottweiler uppfödare.

over and out.    

Någon som kan rekomendera ett hundpensionat, eller som kanske vill vaa hundvakt åt någon av mina busar under påskhelgen? Hör gärna av er :)

Jobb.Hund.Sömn. Så har min vecka sett ut. Så ser även nästa vecka ut och veckan efter det. Mina stackars hönor har pumpats på energi varenda dag denna vecka förutom igår. Då var dom bara hemma. I Måndags blev det spår med Elisa & Ozzy. Tisdag Långpromenad med hundkompisen Ozzy. Onsdag Allmänlydnadskurs. Torsdag hundpromenad (där Freja gick väldigt fint!! 26hundar). Fredag spår med Jenni &hennes flickor. Söndag (idag) aktiveringskurs, ridhus träning.  Allt bara rullar på med en jäkla fart och helt ärligt så har jag funderat oroligt många gånger på vilken dag det är denna veckan.

Idag fick vi till en otroligt lyckad inkallning igen. Vi var vid en lekplats som det var staket runt hela, Jag gick ut medan instruktören gick runt med Freja där inne och sedan kallade jag in Freja som förstod direkt vart hon skulle springa för att komma ut ur inhängnaden och rakt i famnen till mig, med viftande svans och bästaste kaninisen i ett kraftigt bett. Min älskade schäfer tös! Happy face! Den lilla börjar nog tycka att jag är en riktigt rolig prick att vara med. Jag har så jäkla mycket kul för mig nu för tiden och då är det bäst att man hänger på, annars kanske man missar något! Jenni tjatar för fullt med att jag ska ställa ut den lilla, funderar faktiskt på att testa och göra det. Leona ska ställas i Maj på blandis utställning. Men tänk er att se dommarens min när man stegar in med en svart schäfer.. jag bara älskar tanken ;) Nåväl.. träningen börjar arta sig och vi siktar på att stå på lydnadsplan till hösten. Leona kan stega ut redan nu på rally planen.. min bästa! Hon är så go :) Galler och grindar har monterats in i bilen och i veckan kommer även mellanväggen in så båda kan åka där bak! Så himla nöjd med dom. Så himla nöjd med allt. Lycka ♥

..Blir du bara värre och värre. Därför är det nu stopp. Hedanefter ska jag verkligen ligga steget före den lilla svarta. Jag ska vara smartare och fiffigare än henne och så mycket roligare än henne. - Precis som jag var idag.

Åkte ut till Aspo efter jobbet för att mina fina hönor skulle få springa av sig. Sagt och gjort. De flyger som raketer genom buskar, över backar, ut på isen, upp på land. Stackars den som försöker få stopp på dom! haha. Sprang och gömde mig lite emellanåt, böt håll hade kottrally. Väldigt mysig prommis. Väl tillbaka till bilen blev Leona bunden vid ett träd. Tog med mig kampisen och försökte busa med Freja -Inget intresse. Tog ut tenisbollen och slängde iväg den i en jäkla fart efter en stunds bollande. -Och hon var på! Hon tyckte det var super roligt att leka med mig, lite konstigt i början för hon väntade sig nog att jag skulle be henne hoppa in i bilen, bli sur på henne och sen försöka fånga henne. Idag var planen annorlunda. Ju mer vi lekte så smög jag lekarean närmare och närmare bilen. När vi hamnade precis utanför den öppna bagageluckan så lekte vi där en stund så hon skulle bli avslappnad. Sen slängde jag in bollen i buren och sa "hopp in" och Freja efter. Ut med hunden. Kastade in bollen igen "Hopp in" Upprepade det ca4 ggr och sen slog vi igen och drog hemmåt. Lyckliga. Ingen irriterad matte, ingen irriterad hund. Inget bråk. Ingen som förlorade. Toppen bra avslut på en promenad. Toppen bra avslut på en träning.

Så vad har jag lärt mig? -Det gäller att ligga ett par steg före en schäfer för att man ska lyckas för bådas skull. För att man ska kunna vinna dens hjärta. Så nu mina damer och herrar dagens resultat 0-1 till MIG!

Nu har jag helg. När alla andra har jobbvecka har jag helg. Det känns.. helt ok. Strålande solsken ledde mig rakt ut i skogen med Elisa och Ozzy hack i häl. La ett spår till varje hund. Freja var flamsig i början och verkade inte fatta så mycket. Men sedan fastnade nosen i backen och vi bar i väg. Lagom bra fart håller hon och det är väldigt skönt. Hon spårar noga noga, vill inte missa något och helt plötsligt tog spåret slut. ca 250m rakt spår blev det. Nöjd med tanke på att det var 4e gången hon spårade i hela sitt liv!

Leona fick ett spår på ett fält. 2vinklar. Drog ut som ett skott, full fokus med nosen i backen. Tog svängarna kanon bra. Tempot är något vi måste jobba med att dämpa. Hon är snabb som en vessla, men hon gör det nogrant iaf. Och missar aldrig apporterna. ca 500meter.

Idag uteblev apporterna, främst pga en flamsig matte som helt enkelt glömde dom. Och Freja har inte tränats med apporter i spåret än. Men nu när snön är påväg bort så kommer det många många tillfällen till att träna.
Sen blev det ett uppletande för Freja, Elisa gömde sig långt upp i skogen och Freja stack iväg som om hon blivit stucken av ett bi. poff så var hon borta, rätt som det är hör jag Elisa berömma och belöma henne och det välkända schäfer tjutet som bli när hon är taggad till tusen och hittar någon i skogen. En promenad på det och avslutningsvis en godisruta fick sätta punkt för den skogs utflykten.

Sedan dess har jag varit och hämtat mina efterlängtade grindar och gallret  till bilen som ska monteras in så fort gubben min kommer hem! tjoooho. Hönorna ligger och sover och jag ska nog beta av några sidor ut boken jag läser.

Det går bra nu!

På onsdagen under sportlovet då skolbarnen hade ledigt från skolan passade jag, Anna och sara från Östhammarshundungdom på att ha en liten aktivitets dag för ungdommar mellan 7-15år. 11st anmälningar kom in och 9st hundar m barn dök upp på onsdagen. Stora och små av alla dess raser. Vi började med en lätt presentation av oss själva och barnen fick presentera sig själv och deras hundar. Vi promenerade iväg till mullekojan strax intill motionsspåret i Östhammar där vi ställt upp en del agility hinder och rallyskyltar. Vi började med några enkla allmänlydnads moment. Där barnen fick stå i ring och gå sick sack mellan varandra och helatiden locka hunden till att gå med dom. Kontakts öviningar, sitt, ligg, stanna kvar och inkallningar gjordes också. Sedan delades barnen upp i två grupper där den ena gruppen följde med mig och blev introducerade i rallylydnaden och den andra gruppen följde med Sara och Anna för att lockas av agilityns alla utmaningar.

Det var ett härligt gäng med ungdommar och det kändes som att alla hade lika roligt som oss ledare. Korvgrillning blev det till lunch och sedan böt grupperna plats. Till avslutning hade vi lite nosarbetes övningar i form av godis rutan och sedan promenerade vi tillbaka till mötes platsen där föräldrarna hämtade upp trötta hundar och ungdommar.

En jätte rolig dag, och det kändes som att våra deltagarefick lite meda sug på hundlivet än vad de hade innan. Att plocka upp bajs efter hundarna var dock inte så uppskattat från deras sida ;) hihi

Det var våran sportlovsaktivitet det :)

Kyrkekvarn några dagar i sommar med Frejas uppfödare och kennel Hedeforsen. Är super sugen och ser verkligen fram emot denna långweekend. Leona kommer befinna sig med husse på HZ och se till att gubbarna sköter sig.

Bilderna är från förra årets läger, lånade från Uppfödarens hemsida.

 

Underbart att sommaren börjar formas och fyllas med underbara aktiviteter och bus. Nu äntligen händer det grejer och det ska bli sjukt kul! 2012 kommer bli galet!

Allt är bokat och klart. Den 6 April ger vi oss ut på Östersjön med klackarna i taket och sprudlande ögon.

Häng på ni också om ni vill. Ju fler desto roligare!

Nya gardiner på plats i fönstrena. Nya kuddfodral till soffkuddarna. Supersköna nya jobbskor. Galler och grindar påväg från piteå till bilen. Takida biljetter köpta. Freja är bra i sin mage igen. Chefen blev inte så arg som jag först trodde men lycklig ska man nog inte påstå att hon var. Nu ska jag laga en supergod förhoppningsvis måltid till min man som snart kommer hem.

Det går bra nu.

Dessutom - den som säger att det inte är vår ljuger. Bara så att ni vet. :)

vaknar av att den lilla piper och vill ut,Nu. Säger till henne att hon får ta och vänta en stund tills jag vaknat till osv.   Kliar mig i ögonen och kollar klockan, 01.45 fort ut och lillan exploderar så fort hon kommer ut på gården stackarn. Ingen idé att ens tänka på att plocka upp. Kunde inte somna efter det, låg och funderade på allt mellan himmel och jord. Och som vanligt när jag till sist sjunker ner i min sömn är det dags igen. klockan stod nu på 03.20 och då insåg jag att det inte var någon idé att envisas med att sova och gå till jobbet var inte att tänka på. Så idag är jag hemma i vård av sjuk hund. Troligen en väldigt glad chef, speciellt med tanke på att jag är försenad med semester lappen. och den ser inte så rolig ut heller eftersom jag ska vara ledig några dagar i sommar. ojoj.    Från gammalt säger man alltid 'äter it!den det så är det ingenfara' alltså att hundar inte äter något som gör dem sjuka. Men det är ju fel. Flera gånger får hundarna i sig något som får deras mage ur balans. Så tyvärr gott folk, det är nog bara en myt!

Alla som känner mig vet att min mun går i ett. Har den väl öppnats så går den närstan inte att stänga. Urs.. jag hatar det. Varje gång jag kommer hem från en promenad med en kompis, en fika eller vad det nu kan vara så skäms jag något så otroligt. För när jag tänker på vårat möte så minns jag bara hur jag själv babblar på.
Det värsta är att jag pratar så himla fort också, och om så oväsentliga saker, jag halkar in på helt andra saker mitt i en konversation, och om jag ska förklara något så blir det oftast helt fel. Urs.. jag skäms över det och jag hatar det. Jag måste lära mig att hålla tyst. Inte prata på som en pratkvarn.. men det är faktiskt inte medvetet, så nu säger jag förlåt till er som känner er överkörda med mitt snackande och härmed ska jag verkligen försöka ge andra prat-rum. Tack och hej!

För ovanligetens skull så kom jag i tid, något jag har börjat göra nu det senaste om jag inte helt virar bort vilken tid jag ska komma. Skönt. Hann rasta av båda hundarna innan kursen och Freja hann skrika av sig lite innan vi började. Nu räcker det egentligen att skriva ett till ord och sen kan jag sätta punkt men ni ska få en liten inblick av hur kursen gick till och hur det var.
Det jag vill ha ut av denna kursen är min och Frejas sammarbete, att den ska bli tydligare och att hon verkligen ska tycka att jag är det roligaste i hela världen. Om jag får till det så tror jag faktiskt att det andra kommer gå som på räls. Dvs, inkallningen, fotgående, linförighet osv.. det kommer bli mycket lättare att träna in iaf. Vi började med en promenad, då Freja motionerade mig i vanlig ordning. Stressad. Taggad. Man kan kalla det vad man vill men det var inte ok. Sedan fortsatte vi med lite sitt, ligg, sitt-stanna-kvar och ligg-stanna-kvar. Och lyssna riktigt noga nu, hon gjorde det! I början hade hon svårt att sitta kvar efter att jag belönat henne med en korvas men när vi sedan gick över till sitt-stanna-kvar så satt hon där. Väldigt bra kontakttagande från hennes sida under hela "momenten" Vi gjorde 2inkallningar då instruktörerna höll i hundarna och sen fick man kalla in dem en bit bort. Då tog jag fram den roliga pip dummyn, oh jäklarns vad den är rolig! Det gick också väldigt bra. Vi gick sick sack genom deltagarna i ring. Då lockade jag på henne med en korvas igen. Och hon gick otroligt bra!!

Ordet skulle vara Fantastiskt.

Längtar så efter nästa gång. Åh det känns så bra. Tänk att flera dagar efter varandra känns toppen toppen toppen! Hundarna sköter sig och jag sköter mig. Idag blev det lite nosarbete i skogsdungen. Godisträd, upp på bänkar, stenar, stockar. Inkallning. Efter jobbet blev det ytterligare en ordentlig runda. Ut på landsvägen vandrade vi och jag insåg hur nonschalanta människor är. Är det en häst på vägen så bromsar dom in och kör långsamt långsamt förbi. Är det hundar då fortsätter de i samma hastighet, trotts att ägare och hundar blir ner skvätta, hundarna blir rädda osv.. alltså vad tänker dom med?! Man får bara lust att springa efter och skälla ut dom. Kan dom inte ta lite hänsyn. Hundar är lika opålitliga som hästar. Med det menar jag att allt kan hända. Hunden blir stungen av ett bi och rusar ut i vägen osv.. Inte *** bryr dom sig om det inte. Tvi på dom.
Nu ska jag ladda inför hundpromenaden.