I Fredags anlände pappa och syster m familjer.. och hundar till oss. Som tur är senare än beräknat eftersom jag jobbat under dagen och förberedde middagen som var klar när dom kom :) 7hundar totalt 2små och resten stora. plus 6människor tog plats i vårat hem. Jag har varit lite smått nervös under veckan som gått, hur i allsindar ska det här gå? hur ska alla få plats? men jodå.. det gick helt Fantastiskt bra! Freja var som tokig i Molly chihuahua tiken och ville mer än gärna busa med henne, och ännu mer nr molly sa ifrån. Men sa jag bara till Freja några gånger så lugnade hon ner sig. Leona låg och spejade på allt som hände hela helgen.. trodde hon och kvig skulle råka i luven på varandra men icke då. Lördagen var lite halv seg, alla var lite smått tagna efter fredags kvällen men vi tog ändå en rejälpromenad och sen sov Freja från klockan 13 till klockan 18 utan att röra sig ens en millimeter. Fia och Jocke åkte hem på fm medan pappa och Eva valde att stanna en natt till :)

Så igår körde vi dom till tågen och passade på att äta på donken ;) Så himla mysigt att dom kom och hälsade på. Nu har jag så ont i halsen efter allt prat fastän jag för ovanligheternasskull inte var den som pratade mest!
Nu ska jag passa på att röja upp lite här hemma och kurera min hals innan Elisa kommer över för en promenad!

Att prata i telefon med dig lugnar mitt sug för stunden. Men så fort vi laggt på så känner jag ännu mer, starkare än det var innan, hur mycket jag saknar er. Jag önskar så att jag kunde vara hos er. Finnas där och vara delaktig i eran vardag. Komma över på en fika, bjuda över er på middag. Gå på stan, ta urlöjliga foton vid telefonväxlar, prova fula hattar och äta mumms mumms. Skratta, gråta, kramas. Jag saknar er så himla mycket! Hur gärna jag vill vara hos er så känner jag ändå att jag vill vara här. Hur kan det vara så? Varför kan det inte bara vara enkelt för?
Tanken på hur många mil det är mellan oss är skrämande. Jag vill så gärna vara hos er, vara en del av erat liv. Jag vill kunna gå över och ta en fika när som helst, utan en massa planering. Jag vill kunna springa på er på stan utan förvarning.

Jag känner mig som en barnrumpa.. men jag saknar min mamma!

♥

 

Underar varför man infört en sån dag egentligen. Ska man behöva bli påmind om att man har en massa härliga människor runt omkring sig i livet som ska uppvaktas just idag?! Både Ja och Nej tycker jag. Jag älskar alla hjärtans dag. Det är en mysig dag då man går runt och funderar på vad som kommer hända. Själv tycker jag bäst om att ge bort saker och detta året har min mor och syster fått något gott i brevlådan. Sen bjöd jag Martin på middag igår. visseligen blev det kebebtllrik för oss båda men jaa.. vi följer traditionerna vidare. Snabbmat på ♥dagen börjar bli en vana för oss :)

Igår blev det en sväng i motionsspåret med Elisa Ozzy och Freja. Freja stack ännu en gång.. men nu stack hon inte på något spår.. hon virade bara runt och nosade förbrillt i luften, och VÄGRADE komma till mig. Sprang fram och tillbaka hit och dit, toade och stimmade men inte kom Freja inte. Jag ignorerade och fortsatte promenaden, busade med Ozzy men inte kom hon inte.. Hon stog och spejade på oss från skogen och rätt som det var började hon springa runt lite hur som helst.. Gömde mig tillsist bakom ett träd, vägrade låta henne se mig och då.. Äntligen kom hon fram till mig. Sedan var det psykisk träning som bara den på Freja. Linförioghet och kontakt med mig var det som gällde. Efter ca 30minuter var det dags att avsluta då hennes ögon gick i kors.. Hon var helt slut. Sov som en stock flera timmar efter!! HA! där fick hon så hon teg. Ett stort tack till Elisa som visade mig ett alternativ i min träning.. detta ska jag köra stenhårt på!

Detta är Nalle, Martin kom hem med honom igår till mig.. Underbara sambo!

Min underbara sambo har nu laddat ner ett nyare word till datorn eftersom vårat förra kolapsade (?) för väldigt längesedan.. så nu har jag suttit och fått lite uppgifter gjorda till hundaktiviteten nästa onsdag. Så himla roligt att sitta och skriva igen.. olika typsnitt, former bilder och annat spännande! mohahah.. svårt att slita sig. Men nu ska jag hoppa över till soffan och mysa ner mig lite! Adjö.

Helgen har bjudit på mycket. Väldigt mycket. Jag har fått stanna upp och påminna mig själv om att jag måste andas också.. sån full rulle har det varit! I Torsdags fick Freja duscha för första gången sedan hon flyttade hit. Hon var utomordentligt duktig! Stor guldstjärna till tjejen som utan problem gick in i duschen och satte sig, sen stog hon upp under hela proceduren utan att röra en fena! Väntade tills matte dragit för drapperiet innan hon skakade sig!! UNDERbart!
I Söndags var det Kursstart för Freja, första kursen!! Aktiveringskurs i Storvreta, nya hundar och lite roliga övningar.. vi var i skogen och letade godis i trädstammar, balanserade på stenar och stockar och letade godis i rissnåret. Riktigt roligt tyckte hon att det var. Sen begav vi oss till svärföräldrarna där Husse var och fikade i vårsolen, Martin kollade på bilen och konstaterade att den var trasig.. Bläää.. tog en promenad med hundarna 7km slingan. Leona fick mestadels gå i koppel eftersom jag inte vill att hon ska lära Freja sticka efter rådjur och dylikt. Dom promenerade så himla fint!! Sen fick vi syn på en skock med rådjur och Freja drar efter dom utan att ens blinka... J**** Hund! Hör hur hon skallar genom hela skogen, längre och längre bort.. sen vips så hoppar hon ut ur skogen rakt framför mig, galet stressad och stirrar hetsigt runtomkring sig.. Lugnade inte ner sig så jag kopplade upp henne och vi promenerade hemmåt.. då fick hon hjärtat på rätt ställe igen och pulsen återgick i vanligt tempo. Framåt eftermiddagen blev det en sväng till ridhuset med lill fräsan.. Vi gick en rallylydnadbana,det gick faktiskt riktigt bra, tränade lite stanna kvar.. och fritt följ..

Sen sov hon.. sov sov sov. Helt slut var den lilla busen. Leona hade fått följamed svärmor på en skidsväng så hon var också vimmelkantig när hon kom hem!
Idag åkte vi buss en sväng, 30minuter.. det gick ganska bra. Lite pip och luktande på henne. Men jag är väldigt nöjd :)
Nu ska jag återgå till mitt dataarbete som måste vara klart till nästa vecka.. och min pannacotta!♥

Tack och lov för att stegräknaren inte satt på min höft igår, då hade den nog börjat koka! Tog en härlig promenad runt Dannemoragruva.. Solen var framme och vårvärme kunde man ana i dess strålar, härligt! Hundarna var jätte duktiga som sprang lösa på cykelvägen och kallades in lite då och då. På vägen hemmåt är det landsväg och 70väg..  Leona (som jag fick kolla efter och se om hon hängde på flera gånger under promenaden) lunkade så fint intill kanten. Freja däremot verkade fasligt rädd för vissa bilar att hon tom skällde/gjorde utfall mot dem. Aldrig sett det tidigare.. Tänkte att jag skulle avleda henne när det kom en bil, men godis är inte mer än gott och därför ingen stor motivationsfaktor för den lilla, någon leksak hade jag inte med mig, och dom får inte leka med pinnar såå vad gör man inte. Jag stoppade ner foten i snön i diket och började smått smått vifta med den "vad är det där" sa jag och båda hundarna tyckte det var super kul! haha.. man får vara lite finurlig ibland!

Klockan 19 var det dags för hundpromenad här i byn och 17hundar samlades denna gången. Roligt att det bara blir fler och fler! Freja va inte alls lika stökig vid samlingen som sist. Tystnade fort när jag sa till henne. Men hon ville promt gå med sträckt koppel vilket matte inte tolererade. Men ibland under bara några meter mötte hon upp mig vid min vänster sida, och gick så fint så fint. Önskar det vore hundpromenad varje dag! Det hade varit toppen.

Igår var planerna som så att vi skulle på promenad i Östhammar med ett hundgäng.. väl i gimo där jag skulle möta upp Elisa kom jag på att jag skulle kolla exakt var promenaden börjar, då ser jag att jag sett fel på tiden och de hade redan börjat promenera.. så det fick bli en sväng med hundarna i Gimo. Mysig liten by faktiskt.
I morse blev det några timmar på jobbet och när jag kom hem fick jag se att Frejabus fått upp sitt sinne för inredning igen.. denna gången är det hennes hundsäng som blivit något plattare och med en mer slitig lock! Det ni... så om ni har förslag på någon valpsäker hundsäng så vill jag gärna ta del av det.. jag har förtillfället inga idéer alls på vad det skulle kunna vara. ;)

Nu ska jag passa på att gå ut i det fina vintervädret, när solen väl tittar fram får man skynda sig!

Det jag tycker är roligt med endel människor är att de istället för att använda "endel" så använder de "många" Det är något vi måste sluta med. Det är faktiskt ganska vanligt att man ser det lite varstans.. Nu syftar jag främst på Facebook där jag senast såg det i en överdriven mängd.
tex. "Det är många som måste jobba när det är svårt sjuka." Det låter som kallfakta, det behöver inte vara det men det låter så eftersom att ordet "många" missbrukas på tok för mycket. Likadant med "inga". "Det är inga som vill följa med" Det är ju bara så konstigt att man helt plötsligt kan svara för en så stor målgrupp.

"Många" och "inga" är ju lika många eller?! Hur många är många och hur många är inga? Jag blir tokig när folk skriver att många tycker faktiskt så. Men hur kan de veta det? Är det inte så att endel tycker så, inte många.
Har ni förstått vad jag menar? visst är det drygt. Det känns som falsk fakta. Som att det är tagit ur luften.

Något som också gör mig lite less är att och här vill jag använda ordet många jag tänker på min facebook här. När man går in på statusuppdatteringar eller vad det heter så står det väldigt ofta något negativt. Det är kallt och jävligt. Samhället är bajs, politiken han ta sig i brasan, maten är sjukt dyr, jag jobbar tills jag spyr så jag har råd med hyran. Negativa saker bara bubblar fram och det gör mig chockad att det är så få människor som är nöjda med sitt liv. Varför gör inte människor något åt sitt liv om de är missnöjda har jag undrat väldigt länge. Är de missnöjda med vädret, åk utomlands då, eller flytta. Självklart kan alla ha en dålig dag, och jag tror inte det är många som alltid är lyckliga och glada.. en sån människa vill jag träffa i så fall. Det är klat att man ska få klaga. Men de skrivs aldrig om politiker(i detta fall pratade vi om politiker) i något possitivt syfte. Sorgligt, är det ingen som tycker de gör något bra?! Vore roligt att få läsa om lite possitiva saker ibland. Tycker inte ni att folk har lättare för att lyfta fram det negativa och glömma bort det possitiva?

Andra lediga dagen nu. Känns helt ok men börjar bli lite rastlös.. Har börjat dagarna med en riktig promenad innan frukost.. vilket typ aldrig hänt. Det blir alltid en snabb kissrunda-frukost-promenad. Men nu har jag möblerat om i det dagliga mönstret och det känns så bra. Dagens morgonpromenad var påfrestande för lilltjejen. Att Matte stannar så fort kopplet sträcks är något som tar långtid att förstå sig på.. och vad man ska göra när kopplet är sträckt vet hon inte riktigt heller. Så promenaden som i vanliga fall tar 30min tog liiite mer än så, om ni förstår vad jag menar. Det bästa är att jag fick den bästa träningen. Att hålla sig lugn och kunna hantera en bångstyrig schäfer flicka är inte alltid det lättaste, speciellt inte på tom mage. Men jag är tokigt stolt över mig själv som inte tappade fattningen en enda gång. Något däremot min lilla ADHD flicka gjorde när vi började närma oss hemmet igen. Hon får liksom så jäkla mycket spring i benen när vi gått en lugn och fin koppelpromenad så hon vet inte alls var hon ska ta vägen.. först hoppar hon på Leona, när jag säger ifrån biter hon i kopplet, säger jag ifrån då så ska hon ge sig på mig.. oftast slutar hon efter en omgång.. ibland så kan hon börja om igen.. men det är alltid i den ordningen Leona-koppel-mig. Fruktansvärt konstigt. Men det är bara att ta de piano.. inte hetsa upp eller bli arg så slutar hon.

Leona däremot lunkade på hela vägen.. svansen sänkt och blicken frammåt. Gammeltacka! Ska ringa veterinären också så får vi se om de vet vad det är för fel på hennes rinniga öga.

Är man hundnörd så är man. Har suttit och pillat med hundgöra hela tiden sen jag kom in från promenaden med hundarna. Eftersom jag nu intagit possitionen som sekreterare på Östhammars hundungdom har jag nu fixat iordning en pärm med alla papper som innerfattar den rollen. Jag har hunnit med att träna Frejas fotpossition som börjar bli riktigt snygg.. dock ska det gå liiite fortare om matte ska bli helt nöjd. Än så länge 9 av 10päron!

Kloklippning har gjorts och blodpudding är på torkning i ugnen! Nu ska jag skriva lite i träningsloggboken sen ska jag börja laga lite middag för att sen inte gropen i soffan!

---

Nu äntligen är detta jobbmaratonet över. Fredagen var det jobb. Lördag L1 utbildning som var väldigt intressant, lätt värt att sitta 8 timmar vid bänken igen, shit vad jag längtat. Önskar nästan att kursen vore längre med en massa inlämningsuppgifter och annat mys, precis som förr.. jag lärde mig iaf jätte mycket! Sen blev det jobb på kvällen på värdshuset där kennel klubben hade utställning. Upplands finaste hund skulle hittas.. väldigt roligt att få se så många olika hundraser på ett och samma ställe. Helt slut i kroppen svajade jag hem och begravde mig i sängen för att i nästa stund bli uppring av jobbet som sa att jag försovit mig.. tur att man bor nära jobbet. Upp och hoppa bara, köttade på i Söndags och idag.. nu är det några dagars ledighet innan helgen bjuder på överdrivet mycket jobb igen.

Funderar helt på att sluta jobba helg.. bara jobba helg ibland iaf. Så tråkigt att vara hemma när alla andra jobbar och tvärtom. Ska iaf minska ner på helgjobbet en aning. Idag tackade jag nej till ett jobb där jag skulle dema kaffe i 8veckor. Skulle ge rejält klirr i kassan och jag är verkligen sugen på att göra något nytt. Men mina små hönor behöver all sin tid de kan få och eftersom jag inte kan få se jobbtiderna förens veckan innan så fungerar inte det så bra. Men i all hast i helgen hann jag få ett jobberbjudande från ett annat ställe, roligt att dom kommer till mig, ovanligt. Dock bara någon gång ibland..

over and out, timplockaren.

idag har det varit en fantastiskt fin dag. solen var framme och snön glittrade fint. En perfekt ute dag! Freja fick först en lång promenad med Elisa och Ozzy. 1.5 timmar senare  hade jag en trött och duktig flicka i andra änden av kopplet. och alldeles nyss var vi  ute på hundpromenad med ett fler tal hundar och ägare, ca11 st. När vi kom dit blev jag chockad över hur Freja reagerade, jag vet att hon har svårt för när hundar går framför, det stressar upp henne. Hon är ju van att gå själv, eller med någon annan, inte på led. Hon mer eller mindre skrek när vi samlades vid herrgården, nästan så jag bara ville vända hem. Men eftersom jag hellre väljer att ta tjuren i hornen så började vi promenera med de andra. Hon drog och härjade i kopplet men efter en liten stund lugnade hon ned sig och gick skapligt bra. i mitten av promenaden sökte hon fint upp min sida, kollade på mig med sina fina ögon och gick ett perfekt fotgående!!! Det var nära att det kom en tår från mattes ögon. Min lilla tjej. På eget initiativ sökte hon kontakt och gick som en klocka!! HAPPY! Mot promenadens slut började hon dock stressa upp lite . Samlade gänget för ett avsked och satte Freja vid min sida och hon satt så lugnt och fint! Promenaden avslutades med bus med Jennis busar och Elisas pojk. så nu sover Freja som en stock kan jag säga!! haha!

Jag har ju rökt till och från ett antal år nu vilket inte är en överaskning för någon. Nu har jag och min kropp kommit underfund med att det funkar att röka bara ibland (Äntligen) vid lite mer speciella tillfällen och när jag är sugen. Det lät jätte dumt för man kan ju tänka att en rökare alltid är sugen på en cigg men, så är nu inte fallet som tur är. Så det blir bara lite då och då. Igår var det en dag på stan med Linda så jag passade på att köpa ett paket. Idag efter promenaden med Freja och Elisa blev det en sväng till konditoriet och påvägen dit en cigg.. och vem möter jag inte om inte självaste svärfar! Min "svär"-familj har inte direkt vetat om att jag rökt, jag har inte lyst upp det och det är inget man bara säger hur som helst heller.. Det kan tyckas konstigt eftersom vi varit tillsammans över 6år men det tycker inte jag. Det är min ensak och inte deras och det är inte heller något jag gömt för dom. Åter till idag.. "Hej Lynn" hör jag någon säga och känner direkt igen rösten. Jag hälsar glatt tillbaka och när vi börjar små prata lite kommer jag på att jag håller en cigg i handen.. (Alltså.. tänk er!) Släpper ner ciggen lite diskret sådär men ändå inte så att jag försöker gömma den.. det hade ju bara blivit pinsammare. Han nämde inget och inte jag heller. Men ändå känns det som att jag blivit påkommen när jag gjort något förskräkligt, som man ABSOLUT inte får göra..

känner mig skit fjantig. Jag har aldrig varit rädd för att berätta för varken mamma eller pappa. De har varit väldigt förstående men ändå påvisat sin besvikelse, och peppar mig när jag försöker sluta. Men det var så längesen jag kände denna skammen (?) inför någon. Jag känner mig riktigt jävla dålig om jag ska vara ärlig. Jag skäms. Kanske det är dags att sluta helt nu då?

tack Linda en en kanon start på februari! Alkohol.Shopping.Linda.Tjejsnack.God mat, kan det bli bättre?!

Måste rätta tidigare inlägg. Martin ringde och klargjorde att det var en havsörn jag skådat precis framför motorhuven. Hans jobbar kompis åkte bilen bakom mig och sa att det va en sån. Ber om rsäkt men fåglar har aldrig varit min starka sida ;) hihi sen tror man kanske inte att man ska se 1 av 100 fåglar som finns i Sverige, det finns nämligen ca 100st här. Coolt. Men de känns fortfarande overkligt.

Idag är en underbar dag för denna dagen ska tillbringas med Linda i stan. Fika. Shoppa. Middag. Alkohol. Tjejsnack. Underbara efterlängtade dag! Så hundarna överlåter jag i Martins händer, lillFräset får vara med honom på jobbet medan Leona får vakta hemmet några få timmar. Sen vet jag inte alls vad de planerat. Nu ska vi ut på en promenad innn jag åker iväg.

Vaknade i morse på strålande humör.. Känns helt underbart med tanke på att jag gick och la migg med världens migrän anfall.. illamående tryck i helahuvudet och yrsel. Kanon! Men det var igår och idag är jag som sagt, fit for fight!
Packade in mig och hundarna i bilen, köpte en jacka hos Cia´s som jag länge gått och sucktat efter och sen iväg till klubben för lite bus med Johannas pojkar, idag fick Leona också vara med eftersom hon slutat löpa! Men hon hade inte vaknat på lika bra humör som mig, hon var värsta grintanten som efter en stund fick sätta sig i bilen igen. Freja hade jag i koppel först så hon skulle vara lugn innan hon fick leka med de andra busarna. Det var lättare sagt än gjort kan jag säga, hon ville INTE vänta! Men efter en stunds trottsande lugnade hon ner sig och fick då sin belöning, bus med grabbarna!
Tog mig sedan till Gimo för en fika med Anna och Sara och planerade en aktivitets dag för skolungdommar under sportlovet. Sen till GDS hallen för att tvätta bilen.. ren och fin bil, smuttsiga händer på en flitig tjej! Begav mig hemmåt.. glad och nöjd med mig själv.. ser att något rör sig i diket hinner inte reagera knappt innan.. håll i er nu.. en kungsörn viker ut sina vingar och flyger rakt framför bilen!!! brommsar, känner hur bilen inte vill hålla sig kvar.. Rädd.Rädd.Rädd. Peugoten höll sig på banan och jag visste inte ens vad jag hette.. En KUNGSÖRN!!! fattar ni?! Ringde förbryllat till Martin och talade om att jag höll på att få en kungsörn med mig hem men han bara skrattade och trodde inte alls på mig.. Men nu har jag googlat bilder och VET att det var en kungsörn!

Helt jävla sjukt!
Snart ska jag bege mig för ett mini pass på jobbet. Fortfarande uppe i varv.. men men.

ser inte så roligt ut att få en sån här i bilen med sig hem va?!

Just idag för ett år sedan var jag hemma hos pappa för att mysa med hundarna. Det var en skit kall dag med överdrivet mycket snö.. men lika trevligt som vanligt. Tog tåget hem på kvällen men blev ståendes 1timme i Upplandsväsby eftersom tågen blivit inställda pga en olycka. I morgon för 1år sedan är dagen som förändrade mitt liv. som sänkte ner mig till en botten som jag inte trodde fanns. Jag fick reda på att det var du som orsakat denna olyckan och att jag var så läskigt nära... gör mig bara rädd.

Ett helt år har gått sedan du lämnade oss. Ett helt år och det känns fortfarande inte som att det är sant. Trotts begravning och att vi i Söndags var över till din viloplats med blommor och ljus.. så känns det fortfarande inte sant. Att förlora en så fin människa och vän är nog det jobbigaste jag gått igenom. Många tårar och tankar har snurrat runt i hjärnan. Trotts att jag idag har fått svar på mina frågor så finns alltid frågan varför kvar!
Jag klarar inte av att åka tåg förbi knivsta längre.. vetskapen om vad som hänt går som ilningar genom kroppen. Jag ser hur fort tågen går och jag undrar hur du vågade. Vad du tänkte på. Frågor utan svar som ändå lever kvar.

Jag saknar dig fina Ellinor och jag hoppas verkligen du har det bra där du är idag. ♥

♥

30/1-2005 föddes en liten krake som växte upp och blev ett 9månaders odjur. Tur var väl det, annars hade hon aldrig fått flytta hem till mig. Som en orkanvind klev hon in genom mitt hem och vände upp och ner på hela tillvaron. Glädje. Sorg. Lycka. Vrede. Saknad. Längtan. Och en jävla massa Kärlek. Allt har jag fått uppleva med dig. Idag fyller hon 7år, från att vara vuxen hund går hon idag över och blir Senior tant. Hjälp vad tiden går fort! Jag vill aldrig att den tar slut med dig min fina. Låt kommande födelsedagar bli många och att vi får många fortsatta fina år ihop.

Jag älskar dig, ett stort grattis på födelsedagen ♥

Mikael Persbrandt!

Lätt den bästa svenska skåderspelaren som jag sett. Han spelar ju alltid lite skum med sitt konstiga humör, men ack så bra! Var och såg Hamilton i Torsdags och jag tackar dig Micke, återigen för att du varit med i en bra film!